Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Vigouroux, kolmånglerskan, hade en liten stund
promenerat av och an framför boden.
»Fru Vigouroux, fru Vigouroux!» tjöt hela sällskapet.
Kolmånglerskan inträdde med ett dumt leende, tvättad i
synen och så fet, att klänningslivet brakade i sömmarna.
Karlarna tyckte om att nypa henne, ty man kunde nypa
henne överallt utan att träffa på något ben. Boche gav
henne plats bredvid sipr och nöp henne i knäet under
bordet. Hon, som var van vid sådant, tömde helt lugnt sitt
glas och berättade att grannarna stodo vid fönstren och
att husfolket knotade.
»Det har ingen att göra med vad här föregår», sade
fru Boche. »Jag vakar över ruset och ansvarar för
lugnet. .. Må de komma hit och klaga, så ska de få med mig
att göra.»
I bodkammaren hade emellertid Nana och Augustine
råkat i luven på varandra, emedan båda velat slicka
stekspettet. Nu pysslade Nana om lilla Victor, som fått ett
gåsben i halsen. Hon stack fingrarna i strupen på honom,
och tvang honom att äta stora sockerbitar som medicin.
Allt detta hindrade henne dock inte ifrån att ha ett vaksamt
öga på föräldrarnas bord. Varje minut kom hon och
begärde vin, bröd och kött åt Etienne och Pauline.
»Ät tills du spricker, så får jag vara i fred se’n!» sade
modern.
Barnen kunde ej få ned mera, men åto ändå och
trummade med gafflarna på tallrikarna.
Desserten var nu framsatt. Mitt på bordet prunkade
en tårta i form av ett tempel med en välvd kupol, i vilken
en artificiell blomma var instucken ; bredvid den gungade
på en ståltråd en fjäril av silverpapper. Två gummikulor
i blommans kalk föreställde daggdroppar. Till vänster om
tårtan stod en spilkum med gräddmjölk och till höger ett
fat med smultron, som voro så övermogna, att de mosade
sig.
Man hade emellertid ännu inte ätit upp salladen, och
Gervaise räckte fru Boche salladskålen med de få
återstående i olja dränkta bladen.
»Se här är ännu lite sallad kvar, fru Boche», sade
tvät-terskan artigt. »Jag vet ni tycker om sådant.»
»Nej, tack, det står mig redan ända upp i halsgropen»,
svarade portvakterskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
