Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera eftertryck åt det hela. Det var tusan till kvinna
att ha föredrag! Poisson, som gjort resor på havet, fann
skildringarna ganska lyckade och tillkännagav sin
beundran medelst nickningar. En god del av hans bifall
gällde också sångerskan. Det märktes tydligt, att fru
Putois valt en visa, som överensstämde med hennes
skaplynne. Coupeau lutade sig fram och berättade, att hon en
kväll på Rue Poulet örfilat upp fyra karlar, som velat
vanära henne.
Emellertid hade Gervaise med gumman Coupeaus
tillhjälp serverat kaffet, ehuru man ännu höll på med tårtan.
Gästerna förklarade, att det nu var värdinnans tur att
sjunga, och ville inte tillåta henne att sätta sig, förrän hon
gjort det. Hon spjärnade emot; hon var alldeles blek
och kände sig nedstämd. Man frågade henne, om hon
mådde illa av gåsen. För att man inte skulle tro det, sjöng
hon med svag och mild röst: »Ack låt mig sova!» och när
hon kom till refrängen, »en ljuvlig sömn med vackra
drömmar», slöt hon till hälften ögonlocken och hennes fuktiga
blick förlorade sig i mörkret ut åt gatan. Efter Gervaise
kom Poisson, han hälsade damerna med en böjning på
huvudet och stämde upp en dryckesvisa: »Frankrikes
vinsorter». Men han gnällde som en sprucken trumpet och slog
därför inte an. Endast sista versen, den patriotiska, hade
framgång. När han talade om den trefärgade fanan, höjde
han sitt glas och tömde det i botten. Den ena romansen
följde nu efter den andra: i fru Boches barcarolle var det
fråga om Venedig och dess gondoljärer, i fru Lorilleux’s
bolero om Sevilla och andalusiskorna, och Lorilleux gick
ända därhän att besjunga Arabien och dess parfymer samt
dansösen Fatimas kärleksäventyr. Kring det flottiga
bordet, omgivet av vidriga matångor, öppnade sig gyllene
horisonter ; elfenbensvita skuldror och korpsvarta lockar
skymtade förbi, glödande kyssar utbyttes vid månens sken
och bajadärer strödde omkring sig ett regn av ädla stenar
och äkta pärlor. Karlarna rökte belåtet sina pipor och
fruntimren logo av lycksalighet. Alla hade glömt var de
befunno sig och inandades med hänryckning de berusande
vällukter, varav de trodde sig omsvävas. Det var nu
Clémences tur. Hon kvittrade med darrande röst: ’»Bygg ett
bo!» Också hennes sång var rolig att höra, ty den
påminde om landet, fåglarna, dansen på gräsmattan och
blommorna med sina kalkar, kort och gott, man såg hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
