- Project Runeberg -  Fällan / Volym 1 /
187

(1913) [MARC] Author: Émile Zola
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han hade reda på, och med verklig barnaförtjusning
lyssnade han själv till sin svaga stämma:

Tra la la, tra la la,

tra la, tra la, tra la la !

»Jag har åter igen varit ute och tittat», viskade Virginie
i Gervaises öra. »Lantier har gått från François.»

»Mötte ni honom utanför?» frågade tvätterskan.

»Nej, jag gick fort och såg mig inte omkring.»

Men Virginie, som i detta ögonblick lyfte upp ögonen,
tystnade hastigt och utstötte ett kvävt skri.

»Ack, min Gud!... Han står på trottoaren mitt emot
och gapar hit.»

Gervaise, alldeles utom sig, vågade ett snabbt ögonkast.
En mängd folk hade samlat sig på gatan för att lyssna
till sången: kryddbobetjänterna, korvstopperskan och
urmakaren bildade en grupp och tycktes vara på spektaklet.
Där funnos soldater, herrar i bonjourer och tre små
flickor på fem, sex år, som höllo varandra i handen och sågo
förvånade ut. Lantier stod i första ledet ; han hörde på
sången och betraktade helt lugnt scenen framför sig. En
sådan oförskämdhet ! Gervaise kände en darrning först i
benen och sedan i hela kroppen och vågade ej mera röra
sig, allt under det att gubben Bru fortfor:

tra la, tra la, tra la la !

Tra la la, tra la la,

»Nu kan det vara nog, min hedersgubbe!» utropade
Cou-peau. »Ni får sjunga slutet på er visa en annan gång,
när vi ä’ för muntra!»

Alla skrattade. Gubben tystnade tvärt, kastade en slö
blick omkring bordet och återtog sin förra loja hållning.
Man hade nu druckit kaffe och plåtslagaren begärde mera
vin. Clémence tog åter itu med smultronen och man
avbröt en stund sången för att tala om en kvinna, som
på morgonen funnits hängd i huset bredvid. Det var nu
fru Lerats tur att sjunga, men hon behövde förberedelser.
Hon doppade servetthörnet i ett glas vatten och fuktade
därmed sina tinningar. Därefter begärde hon en tår
brännvin och när hon druckit den, avtorkade hon både länge
och väl sina läppar.

»Jag skall sjunga ’Guds barn’», sade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zefallan/1/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free