Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den långa, karlavulna änkan med sin krokiga näsa och
sina breda axlar uppstämde nu en rörande sång om ett
stackars barn, som blivit övergivet av sin mor och över
vilket Gud höll sin skyddande hand.
Hennes röst darrade på vissa ord, hon höjde ögonen
mot himlen och tryckte med en dramatisk åtbörd sin högra
hand mot hjärtat. Gervaise, som kände sig allt mer och
mer orolig, kunde ej längre tillbakahålla sina tårar. Hon
tyckte att visan skildrade hennes egna kval, att hon själv
var det stackars övergivna barnet, som så väl behövde
Guds beskydd. Clémence, som var blixtfull, snyftade högt ;
hon lutade huvudet mot bordskanten och kvävde
hickningarna i duken. De andra fruntimren hade tagit fram sina
näsdukar och torkade sig i ögonen. De gjorde sig en
ära av den sinnesrörelse, de erforo, och sökte ej dölja
den. Också karlarna voro upprörda ; de klippte med
ögonen och stirrade framför sig. Poisson bet ihop tänderna,
tuggade på pipan och spottade på golvet, men rökte
oavbrutet. Boche höll alltjämt sin ena hand på
kolmångler-skans knän, men han nöp henne inte längre, liksom
gripen av samvetsförebråelser, och två stora tårar rullade
utför hans kinder. Vinet trängde ur deras ögon !
Men Gervaise och Virginie höllo oavlåtligt blicken fästad
på trottoaren mitt emot. Fru Boche fick nu också sikte på
Lantier och utstötte ett lätt skri mitt under snyftningarna.
Alla tre intogos nu av en oupphörligt stigande ångest och
utbytte tecken i smyg. Tänk om Coupeau skulle vända sig
om ! Tänk om han skulle få se den andre ! Vilket
slaktande ! Vilket blodbad ! Och de höllo i med sina miner,
ända tills Coupeau frågade:
»Vad tusan gapar ni på?» Han lutade sig fram och
varseblev Lantier.
»Det var då också självaste fan!» utropade han. »Nej,
nu går det för långt! En sådan satans fähund!... En
sådan satans fähund!... Nej, det här ska taga ett slut,
det lovar jag!»
Och han reste sig häftigt, under det han framstammade
sina förfärliga hotelser. Gervaise fattade om hans arm
och bad honom med låg röst lugna sig:
»Jag ber dig, var förnuftig. Låt kniven vara... Gå
inte ut... Ställ inte till någon olycka.»
Virginie tog ifrån honom bordskniven varmed han
beväpnat sig, men hon kunde ej hindra honom att gå ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
