Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen beslöt sig för att komma närmare, böjde han sig
ned och sträckte åt honom sina båda kinder. Därefter
tryckte han själv en smällande kyss på gossens panna.
Först nu vågade pojken se på sin far. Men hastigt brast
han ut i snyftningar och sprang sin väg som en galning,
utan att höra på Coupeau, som bannade honom och
menade att han borde skämmas att vara blyg.
»Det är sinnesrörelsen», sade Gervaise, som själv var
blek och upprörd.
»I allmänhet är han mycket snäll», sade Coupeau. »Han
är alls inte styvsint; jag har uppfostrat honom till en bra
pojke. Han kommer nog småningom att vänja sig vid er;
i början är han blyg mot alla. Redan för gossens skull
kunna vi inte evigt stå på spänd fot. Om vi gjort rätt,
borde vi ha närmat oss varandra för länge sedan, ty jag
skulle hellre vilja låta hugga nacken av mig än hindra
en far från att se sitt barn.»
Han föreslog nu att de skulle tömma buteljen, och alla
tre klingade på nytt. Lantier visade sig alls icke
förvånad, tvärtom. Innan han gick sin väg, ville han
nödvändigt hjälpa plåtslagaren stänga boden. Därefter slog han
dammet av sina händer och sade herrskapet god natt.
»Sov gott. Jag vill försöka att få fatt i omnibusen. Jag
kommer snart igen.»
Från den kvällen såg man Lantier ofta på Rue de la
Goutte d’Or. Han hälsade aldrig på annat än när
plåtslagaren var hemma och tycktes uteslutande komma för
hans skull. Han var alltid fint klädd och väl kammad
och rakad. Han satte sig med ryggen mot fönstret och
pratade artigt med alla. I sättet var han som en person
med uppfostran. Det var under dessa besök som makarna
Coupeau småningom fingo närmare reda på hur han haft
det den senare tiden. Under de sista åtta åren hade han
en kort tid förestått en hattfabrik. När man frågade
varför han upphört därmed, häntydde han på att hans
kompanjon varit en slarv, som slösat bort allting på kvinnor.
Men han var alltjämt mycket mån om sin fabrikörstitel,
emedan den gav honom en viss aristokratisk anstrykning.
Han talade ständigt om lysande affärer, flera hattmakare
höllo på att slå sig tillsammans och sätta upp en ny
storartad fabrik, vars ledning skulle överlämnas åt honom.
Och medan han väntade därpå, gjorde han ingenting, utan
tillbragte sin dag på gatorna med händerna i fickorna, all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
