Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oro kom egentligen därav att hon misstrodde sin egen
kraft, ifall han en afton skulle överraska henne ensam.
Hon var också rädd för att han skulle falla på det orådet
att vilja kyssa henne. Hon tänkte för mycket på honom;
han uppfyllde hela hennes själ. Men när hon såg hur
städat och belevat han bar sig åt emot henne, blev hon
småningom åter lugn. Aldrig såg han på henne och aldrig
rörde han ens hennes fingerspetsar, när de andra vände
ryggen till. Och Virginie som tycktes läsa i hennes själ,
gjorde narr av henne. Vad darrade hon för? Det var
omöjligt att träffa på en hyggligare karl. Av honom hade
hon visst ingenting att befara. En dag lagade
sömmerskan så, att de båda kommo att sitta bredvid varandra i
ett hörn, och så förde hon talet på kärleken. Men Lantier
förklarade med allvarlig röst och i väl valda ordalag, att
hans hjärta var dött och att han hädanefter endast ville
leva för sin son. Han talade aldrig om Claude, som
alltjämt var i södra Frankrike. Han kysste var kväll Etienne
på pannan, men han visste aldrig varom han skulle tala
med gossen, när denne stannade inne en stund. För övrigt
glömde han honom gärna för att nojsa med Clémence.
Gervaise blev lugnare och kände småningom det förflutna
dö inom sig. Lantiers täta besök kommo minnena från
Plassans och hotel Boncoeur att blekna. När hon
ständigt såg honom, upphörde hon att drömma om honom.
Hon greps till och med av en viss vämjelse vid tanken
på deras forna förhållande. Allt var slut, fullkomligt
slut ! Och åter kunde hon utan samvetsförebråelser och
med obeskrivlig ömhet tänka på vänskapsförhållandet till
Gou j et.
En morgon, när Clémence kom, berättade hon, att hon
den föregående aftonen mött Lantier tillsammans med en
blondin, som höll honom under armen. Hon talade därom
i mustiga ordalag och med en viss skadeglädje, för att se
hur matmodern skulle ta det. Jaha, hon hade sett herr
Lantier spatsera på Rue Notre-Dame de Lorette, med en
vanlig gatstrykerska. Hon hade följt efter dem för ro
skull. Gatmajan hade gått in i en charkuteribod och köpt
räkor och skinka. Vid Rue de la Rochefoucauld hade hon
gått upp i ett hus, och herr Lantier fick stanna nedanför
på trottoaren, tills hon gjorde honom tecken genom
fönstret att komma efter. Men oaktat Clémences oblyga sätt
att berätta historien fortfor Gervaise att lugnt stryka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
