Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en vit klänning. Ibland framlockade berättelsen ett
småleende på hennes läppar. Ja, sådana äro karlarna i
hennes hembygd ; de kunna ej leva utan kvinnor. Och när
hattmakaren kom om kvällen, skrattade hon åt Clémence,
som brydde honom för blondinen. Han tycktes mycket
smickrad över att ha blivit observerad. Han hade
verkligen promenerat med en väninna, som han ibland hälsade
på, när han ej kom olägligt ; det var en stilig flicka med
ett möblemang av jakaranda. Han nämnde flera älskare,
som hon haft, en greve, en porslinsfabrikör och sonen till
en notarie. Han tyckte om fruntimmer, som parfymerade
sig. Han stack just sin näsduk under näsan på Clémence,
då Etienne inträdde. Han antog strax sin allvarliga min,
kysste gossen och sade, att ett litet gyckel ibland
ingenting betyder, ty hans hjärta var dött.
När våren inbröt, började Lantier, som blivit alldeles
som barn i huset, fundera på att flytta till Goutte
d’Or-kvarteret för att komma närmare sina vänner. Han ville
ha ett möblerat rum i ett snyggt hus. Fru Bbche och
till och med Gervaise gåvo sig all möjlig möda för att
skaffa honom det. Men det var ingen lätt sak, ty han
ville bo på nedra botten och ha utsikten till en stor gård ;
med ett ord, han önskade alla möjliga bekvämligheter.
Och nu satt han varje kväll hos Coupeaus och studerade
rummens läge och mätte höjden i taket. Just en dylik
bostad ville han ha, han skulle gärna ha velat vara med
på ett hörn i detta lugna och varma hem. Och varje gång
slutade han sin granskning med orden:
»Det är fan vad ni bor trevligt!»
En afton, då han ätit middag där och vid desserten
framkommit med sin vanliga fras, utropade hastigt
Cou-peau, som nu kallade honom för du:
»Flytta till oss, hederspascha ! Om du har lust, kan
det alltid ordnas på något sätt!»
Han tilläde, att rummet, där de orena kläderna
förvarades, skulle bli mycket trevligt, om det reparerades. Ät
Etienne kunde man mycket väl bädda på golvet i boden.
»Nej, nej, det kan jag inte ta emot», sade Lantier, »jag
skulle endast besvära er. Jag vet nog att ni bjuder av gott
hjärta, men det skulle ändå bli för trångt för er. Var och
en bör ha sin frihet. Jag skulle vara nödsakad att gå
igenom ert rum och det skulle inte alltid vara trevligt för er.»
Plåtslagaren skrattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
