Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningarna, han betraktade med vördnad. Dessa tidningar
hade han samlat i åratal. Så snart han på ett kafé läste
en artikel, som överensstämde med hans idéer, köpte han
genast tidningen och gömde den. Han hade i följd
därav under årens lopp fått ihop en ganska betydlig samling
tidningar av olika titlar och olika årtal. Alla dessa
tidningar voro hopknutna huller om buller i en duktig bunt,
som han framtog ur kofferten.
»Betrakta den här bunten», sade han till de båda andra
och slog på tidningarna ; »den är min, ingen har en så
utmärkt samling. Ni anar inte allt vad som är tryckt här!
Om man endast tillämpade hälften av de idéer, som finnas i
de här tidningarna, skulle hela samhället i ett nu bli rensat !
Då skulle både kejsaren och hans polis få stryka på foten.»
Här avbröts han tvärt av polissergeanten, som frågade:
»Och armén, vad gör ni med den?»
Nu blev Lantier häftig. Han slog knytnäven mot
tidningsbunten och skrek:
»Den ska upplösas, folken ska bli bröder... Alla
privilegier, titlar och monopoler ska avskaffas...
Avlöningarna ska bli lika, förtjänsterna fördelas och proletärerna
höjas... Jag vill ha alla möjliga slags friheter... hör
ni... alla... äktenskapsskillnad med.»
»Ja, ja, äktenskapsskillnad, för moralens skull!»
instämde Boche.
Poisson antog en majestätisk min och svarade:
»Men om jag inte vill ha era friheter, så har jag väl
rättighet att slippa, vet jag! Jag är ju en fri människa.»
»Om ni inte vill... om ni inte vill!» upprepade Lantier
alldeles utom sig. »Nej, ni är visst ingen fri människa.
Om ni inte vill vad jag vill, skickar jag er till Cayenne...
Jaha, till Cayenne med er kejsare och hela hans anhang.»
Varje gång de sammanträffade, kommo de på detta sätt
i luven på varandra. Gervaise, som ej tyckte om
dispyter, gick vanligen emellan. Så också nu. Hon skakade
upp sig ur den domning, vari åsynen av den gamla
kofferten försatt henne, och pekade på de tre glasen.
»Ja, låt oss dricka», sade Lantier, som genast lugnade
sig och tog sitt glas. »Skål!»
»Skål!» svarade Boche och Poisson och klingade med
honom.
Emellertid tycktes Boche vara orolig, och sneglade på
polissergeanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
