Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Allt det här blir väl oss emellan, herr Poisson?» sade
han. »Vi sladdra med er om allt möjligt ser ni, och...»
Men Poisson lät honom ej sluta. Han lade handen pä
bröstet, som för att tillkännagiva att deras förtroenden
ej kommo längre. Han var ingen spion, han förrådde ej
sina vänner. Coupeau anlände nu och man tömde
ytterligare en butelj. Därefter smög polissergeanten sig ut
gårdsvägen och började åter sin avmätta vandring på
trottoaren.
Den första tiden var allt upp och nedvänt hos
tvätter-skan. Lantier hade visserligen sin egen kammare, sin
egen ingång och sin egen nyckel, men som man i sista
ögonblicket beslutat att ej bomma till dörren mellan de
båda rummen, gick han oftast genom boden. Hon var
även mycket ledsen över att varje kväll nödgas bädda åt
Etienne i boden. När arbeterskorna vakade, fick gossen
sitta timtals och sova på en stol. Goujet hade också
föreslagit henne att skicka pysen till Lille, till hans förre
mästare, en mekanikus, som annonserade efter lärgossar.
Tvätterskan tyckte om förslaget, och gossen som hade det
allt utom bra i hemmet, tiggde och bad om att få resa.
Men hon fruktade att Lantier skulle säga ne’j. Han hade
ju flyttat till dem uteslutande för sonens skull, det var
således föga troligt att han skulle gå in på att skiljas från
honom fjorton dagar efter sin ditkomst. Men när hon
helt darrande talade med honom om saken, förklarade han
att det var ett gott förslag; unga arbetare böra se sig
omkring i världen. Om morgonen, när Etienne reste, höll
han för honom ett tal över hans rättigheter ; därefter kysste
han honom och deklamerade :
»Kom ihåg att producenten inte är en slav, men att var
och en, som inte är producent, är en dagtjuv.»
Efter gossens avresa började man snart foga sig i de
nya förhållandena. Gervaise vande sig småningom vid
oordningen med tvättkläderna och vid Lantiers gående
och kommande. Hattmakaren talade alljämt om de stora
affärer, han hade i kikaren. Ibland gick han ut, väl
kammad och fint klädd, och det hände ofta att han tillbragte
natten utomhus. När han kom hem den följande dagen,
var han uttröttad och klagade över huvudvärk, som om han
i tjugufyra timmar avhandlat frågor, på vilka
mänsklighetens väl och ve berodde. I själva verket levde han det
allra lättjefullaste liv. Han fick minsann inga valkar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
