Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händerna, han ! Han steg vanligen upp vid tiotiden ; var
vädret vackert, tog han en promenad ; regnade det,
stannade han kvar i boden och läste tidningen. I boden
trivdes han bäst ; han tyckte om att röra sig bland kj olarna
och lyssnade med välbehag till Clémences råheter. Han
narrade henne till och med att säga sådana, men bibehöll
alltid själv ett vårdat språk. När Clémence slog upp
sin språklåda, tvinnade han sina fina mustascher med ett
belåtet leende. Lukten från kläderna och de svettiga
ar-beterskorna, som slamrade med järnen, hela denna vrå,
liknande en alkov full med tvättkläder tillhörande den
kvinnliga delen av kvarteret, tycktes för honom utgöra
det hem, han drömt om, den fristad han så länge önskat sig
och som så väl lämpade sig för hans lättja.
Under den första tiden intog Lantier sina måltider hos
François i hörnet av rue des Poissonniers. Men av sju
dagar i veckan åt han minst tre à fyra hos Coupeaus. Till
slut bad han att få inackordera sig i maten hos dem ; var
lördag skulle han betala femton francs. Nu nedslog han
helt och hållet sina bopålar hos dem. Från morgon till
kväll såg man honom kryssa mellan boden och
bodkammaren i skjortärmarna. Han utdelade befallningar med
hög röst, svarade kunderna och styrde hela huset. Som
han inte tyckte om François’ vin, övertalade han Gervaise
att taga sitt vin hos fru Vigouroux, som han fick klappa om.
Han förklarade också att Coudeloups bröd var illa gräddat
och skickade Augustine till Wienerbageriet i Faubourg
Poissonnière. Han bytte om kryddkrämare. Endast
slaktaren, tjocke Charles på rue Polonceau, behöll han,
emedan denna delade hans politiska åsikter.
Småningom hade Lantier också tagit familj eaffärerna
om händer. Som makarna Lorilleux alltjämt krånglade
med att punga ut de hundra sous, de lovat gumman
Cou-peau, förklarade han att man kunde stämma dem. Trodde
de kanske, att de skulle få bära sig åt hur de ville? Det
var icke fem utan tio francs, som de skulle ge gumman i
månaden! Han gick själv upp till dem för att begära tio
francs, och han gjorde det på ett så bestämt men
intagande sätt, att kedjemakaren ej vågade neka. Nu gav också
fru Lerat tio francs i månaden. Gumman Coupeau skulle
gärna ha kysst händerna på Lantier, som också var
freds-mäklare i striderna mellan svärmodern och sonhustrun.
När Gervaise var retlig och snäste gumman, som strax
2 L Fällan II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
