Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stånd, mojade sig Coupeau och Lantier. De levde
alltjämt som om var dag vore den sista, och gödde sig med
husets ruin.
I kvarteret undrades allmänt om Lantier verkligen
åter-knutit det forna förhållandet med Gervaise. Åsikterna voro
i detta avseende delade. Enligt makarna Lorilleux’s
påstående gjorde halta bolinkan allt för att åter få hattmakaren
i sina nät, men han ville nu ha någonting bättre opp,
någonting yngre och pikantare. Bochens hyste däremot den
övertygelsen att tvätterskan gått till sin forna älskare redan
första natten, så snart det där blindstyret Coupeau
snar-kat. Hur det nu egentligen hängde ihop visste ingen ;
ruskigt var det i alla fall. Men det finns så gott om
ruskiga förhållanden här i världen, att man slutligen
började finna det Coupeauska hushållet jämförelsevis
aktningsvärt, ty där slogs man aldrig och var därtill mån
om skenet. Värre saker hade man fått se, om man stuckit
näsan in i andra familjer i kvarteret. Hos Coupeaus gick
det städat till, de skötte sig själva, skvallrade aldrig och
hindrade ej grannarna att sova. Lantier hade också, tack
vare sitt fina sätt, tillvunnit sig hela kvarterets sympatier.
Han tystade munnen på alla med sitt förekommande
väsen ; och några av grannfruarna gingo till och med så
långt, att de tyckte det var synd om honom, ifall Gervaise
verkligen lät honom sucka förgäves.
Tvätterskan var emellertid fullkomligt lugn för Lantier
och tänkte inte alls på några lättsinnigheter. Hon visade
sig så kall, att släkten påstod det hon ej hade hjärta, och
förebrådde henne det agg, hon ännu hyste till
hattmakaren. Fru Lerat, som ingenting älskade högre än
kärleksintriger, hälsade på var kväll, och vidblev att Lantier var
oemotståndlig. Fru Boche förklarade, att hon ej skulle
ha ansvarat för sin dygd, om hon varit tio år yngre. Alla
tycktes sålunda förena sig om att vilja kasta Gervaise i
Lantiers armar. Men tvätterskan kunde icke förstå den
beundran, hattmakaren väckte, och fann honom på intet
sätt oemotståndlig. Han hade visserligen förändrat sig till
sin fördel ; han begagnade paletå i stället för blus och hade
därtill skaffat sig denna yttre fernissa, som man får på
kaféer och politiska sammankomster. Men hon, som kände
honom så väl, hon läste i hans själ genom hans båda ögon
och hon upptäckte däri en mängd saker, som gåvo henne
en riktig frossa. För att egga henne berättade fru Lerat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
