Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Virginie en dag, att Lantier slog för långa Clémence.
Hade hon då ingenting märkt? Nej, alls ingenting Det
var för underligt, ty så snart hon vänt ryggen till, hade
alltid hattmakaren tagit arbeterskan med sig in i sitt rum.
Nu gick han troligen till henne, ty man mötte dem överallt
tillsammans.
»Vad angår det mig?» sade tvätterskan med en lätt
darr-ning på rösten.
Och hon betraktade Virginie, i vars kattögon guldgnistor
lyste. Sömmerskan var således ännu ond på henne, efter
som hon försökte väcka hennes svartsjuka? Men Virginie
antog sin allra enfaldigaste uppsyn och svarade:
»Nej, nog vet jag att det ingenting gör er; men ni borde
i alla fall råda honom att ge den där flickan på båten, ty
ett förhållande med henne kan endast medföra obehag.»
Det värsta var att Lantier, som kände sig ha medhåll
överallt, småningom ändrade sitt sätt mot Gervaise. När
de nu utbytte ett handslag, behöll han en stund hennes
hand i sin. Han fixerade henne djärvt och tröttade henne
med sina blickar, i vilka hon tydligt läste vad han ville.
När han gick bakom henne, tryckte han sina knän in i
hennes kjolar, och andades på hennes hals, liksom för att
söva henne. Han dröjde dock ännu med att förklara sig.
Men en afton, då de voro ensamma, höll han henne fast
mot väggen, för att med våld ta en kyss av henne.
Slumpen ville att Goujet i detsamma inträdde. Alla tre utbytte
några ord, som om ingenting förefallit. Goujet slog ned
ögonen sch var likblek i ansiktet. Han tog för avgjort
att han störde dem och att hon slet sig lös endast därför
att hon ej tyckte om att bli kysst i någons närvaro.
Den följande dagen var Gervaise mycket nedslagen; hon
vandrade av och an i boden och hade icke kraft att stryka
en näsduk en gång. Hon kände ett oemotståndligt begär
att träffa Goujet, för att säga honom att Lantier med våld
skjutit henne intill väggen. Sedan Etienne rest till Lille,
vågade hon ej mera hälsa på i smedjan, ty Grov-i-truten
med öknamnet Törstig-jämt, log så illmarigt emot henne,
när hon kom dit På eftermiddagen kunde hon dock ej
motstå sin längtan ; hon tog en tom korg och gick sin väg
under förevändning att hämta kjolar hos sin kund vid
Rue des Portes-Blanches. Anländ till Rue Marcadet
började hon vandra av och an utanför smedjan, i hopp att
någon skulle komma ut därifrån. Troligen väntade Goujet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
