Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, ty hon hade knappt varit där i fem minuter, förrän
porten öppnades och Goujet kom ut.
»Å, kors, är ni här?» sade han med ett matt leende.
»Skall ni gå hem?»
Han sade detta för att säga någonting, ty Gervaise vände
just ryggen åt rue des Poissonniers. De fortsatte nu vägen
tillsammans uppåt Montmartre, men han bjöd henne icke
armen. Båda tycktes upptagna av samma tanke: att så
fort som möjligt avlägsna sig från smedjan, så att ingen
skulle tro att de stämt möte med varandra utanför porten.
Med sänkt huvud vandrade de framåt utan att höra
flåsandet i fabriksskorstenarna. När de gått omkring två
hundra steg, veko de av till vänster och som genom en
tyst överenskommelse gingo de tvärs över en obebyggd
tomt. Mellan en ångsåg och en knappfabrik utbredde sig
gröna ängar, varpå gräset här och där var gulnat och
uppbränt av solen ; en bräkande get stod fastbunden vid en
påle, och längst bort stod ett utdött träd och torkade i solen.
»Man skulle kunna tro sig vara på landet», sade
Gervaise.
De satte sig under trädet. Tvätterskan ställde korgen
framför sig. Mitt emot dem lågo Montmartrehöjderna med
sina gula och gråa hus, omgivna av en mager grönska.
När de sträckte sig åt sidan, sågo de himlen välva sig
mörkblå och klar över den stora staden. Endast i norr
svävade några lätta vita moln och längst bort i fjärran
avtecknade sig förstäderna mot horisonten. Båda betraktade
omedvetet rökmolnen, som höjde sig ur ångsågens smala
skorsten, vars djupa suckar tycktes lätta deras beklämda
bröst.
»Ja», sade Gervaise, som plågades av den långa
tystnaden, »jag har varit ute i ett ärende... Jag skulle...»
Hon hejdade sig. Hon, som så innerligt önskat en
förklaring, vågade nu ingenting säga Hon blygdes; och ändå
kände hon, att båda kommit dit för samma sak, ehuru de
ej yttrade ett ord därom. Den föregående aftonens
uppträde vilade med centnertyngd på deras axlar.
Gripen av en oemotståndlig nedslagenhet, berättade hon
nu med tårar i ögonen, att fru Bijard, hennes tvätterska,
dött på morgonen under de gräsligaste plågor.
»Han hade givit henne en spark», sade hon med mild,
entonig röst. »Magen svullnade... troligen hade
någonting gått sönder invärtes.. På tre dagar var det slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
