Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Å, det finns på galärerna mer än en stackare, som inte
gjort så mycket ont som han. Men rättvisan skulle få för
mycket att göra, om den brydde sig om alla hustrur, som
männen tagit livet av. En spark mer eller mindre betyder
så litet, när man dagligen får så många sådana. Och ändå
ville den stackars människan i sista stunden rädda sin
man från schavotten ... hon sade att hon törnat mot en så
på tvättinrättningen. Hela natten skrek hon av värk.»
Smeden teg och uppryckte konvulsiviskt några grässtrån.
»Det är bara fjorton dagar sedan hon vänj de av sin lille
Jules», fortfor Gervaise, »och väl är att det är gjort, så att
barnet inte behöver lida. Men nu står stackars lilla Lalie
där ensam med två ungar på halsen .. Hon är knappt åtta
år, men hon är förnuftig och allvarsam som en mor. Det
finns gunås här i livet varelser, som äro födda för att lida.»
Goujet såg på henne och sade häftigt med darrande
läppar :
»Ni gjorde mig mycket ont i går... ja, mycket, mycket
ont !»
Gervaise bleknade och knäppte ihop händerna. Men han
fortfor :
»Jag visste att det skulle så gå... Men ni borde ha
talat öppet med mig, ni borde ha sagt mig allt, så att jag
inte insöft mig i förhoppningar.»
Han kunde inte fullborda meningen. Hon reste sig
hastigt. Hon förstod, att Goujet trodde det gamla
förhållandet till Lantier återknutet såsom hela kvarteret påstod.
Hon sträckte ut armarna och utropade:
»Nej, nej, jag bedyrar ni gör mig orätt. Han sköt mig
intill väggen, han ville kyssa mig, det är sant, men hans
ansikte har inte en gång vidrört mitt, och det var första
gången han försökte... Åh, jag svär det vid mitt, vid
mina barns liv, vid allt som är mig heligt på jorden.»
Men smeden skakade på huvudet. Han trodde henne
inte, ty kvinnorna säga alltid nej. Gervaise blev ännu
allvarligare och återtog långsamt:
»Ni känner mig, herr Goujet, ni vet, jag ljuger
aldrig!... Och jag bedyrar, att jag inte förtjänar era
misstankar... Nej, den där karlen kan aldrig bli någonting
för mig.. Ni hör vad jag säger, aldrig! Den dagen, jag
glömde mig ända därhän, skulle jag vara den uslaste bland
de usla... och då skulle jag visst inte förtjäna att en
hederlig karl som ni skänkte mig sin tillgivenhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
