Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när hon talade, var hon sä vacker; det återspeglade
sig så mycken uppriktighet i hennes ansikte, att han
fattade hennes hand och åter drog ned henne bredvid sig.
Nu andades han lättare, hela hans inre var uppfyllt av
glädje. Det var första gången han på detta sätt höll
hennes hand och tryckte den i sin. Båda tego. På himlen
rörde sig molnen långsamt som svanor. Geten vände sitt
huvud emot dem och utstötte då och då ett bräkande.
»Er mor är ond på mig, jag vet det!» återtog Gervaise
med låg röst. »Vi äro skyldiga er så mycket pengar.»
För att förmå henne att tiga, skakade Goujet hennes
hand så att det knakade i lederna. Han ville inte att hon
skulle nämna ordet pengar. Därefter tilläde han tveksamt :
»Hör på... Jag har länge velat föreslå er en sak. Ni
är inte lycklig ; det kommer att sluta illa för er, säger
min mor..»
Han gjorde en paus, men återtog snart:
»Gervaise, kunna vi inte resa vår väg tillsammans?»
Hon såg på honom. Först förstod hon inte riktigt vad
han sade ; hon var förvånad över denna plötsliga
förklaring av en kärlek, varom han hittills aldrig yttrat ett ord.
»Vad menar ni?» frågade hon.
»Jo», fortfor han med sänkt huvud, »låt oss resa
härifrån ... till Belgien till exempel... det är nästan mitt
fädernesland. Om vi arbeta ordentligt båda två, kunna vi
fort nog komma på grön kvist.»
Hon blev alldeles röd. Om han kysst henne, skulle hon
ej ha blivit mera förlägen. Han var ändå bra underlig ;
han föreslog henne ju en en le ver ing alldeles som i
romanerna och i stora världen ! Hon hade minsann sett många
arbetare kurtisera gifta kvinnor, men de förde dem inte
ens till Saint-Denis, och det gick lika bra för sig ändå.
»Å, herr Goujet! Herr Goujet!» var det enda hon
kunde svara.
»När vi två bli ensamma ... på tu man hand, slå vi oss
nog igenom», fortfor han. »Ser ni, alla de andra äro i
vägen för mig. När jag tycker om en kvinna, tål jag inte
att andra fladdra omkring henne.»
Men tvätterskan sansade sig snart och sade bestämt nej.
»Det är omöjligt, herr Goujet», sade hon. »Det skulle
vara mycket illa. Kom ihåg: jag är gift och har barn.
Jag vet nog att ni tycker om mig och att jag i det här
ögonblicket gör er sorg, men vi skulle båda två få samvets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
