Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förebråelser och de skulle förstöra lyckan för oss. Också
jag håller av er, jag håller så mycket av er, att jag inte
vill låta er begå någon dumhet, ty en dumhet vore det.
Å nej, det är bäst att vi låta det vara som det är... Nu
ha vi aktning både för oss själva och för varandra, och
vi hålla av varandra; det är mycket nog, det har
uppehållit mig mer än en gång.. När man är i vår ställning
och ändå håller sig hederlig, är det tillräcklig belöning.»
Han lyssnade uppmärksamt och skakade på huvudet.
Han gillade vad hon sade, han kunde ej jäva hennes ord,
tvärtom. Och häftigt tog han henne i sina armar och
omfamnade henne så hårt, som om han velat krama ihjäl
henne. Därefter tryckte han på hennes hals en kyss så
vild, som om han velat taga en bit av skinnet med. När
det var gjort, släppte han henne utan att begära något
vidare, och han talade inte mer om deras kärlek. Hon
var icke ond, hon tyckte till och med, att de båda förtjänt
denna lilla glädje.
En frossa skakade smeden från huvud till fot och han
drog sig tillbaka för att ej ge vika för frestelsen att ännu
en gång sluta henne i sina armar. Han släpade sig på
knäna och för att sysselsätta händerna med någonting
plockade han gullvivor, dem han på avstånd kastade i
hennes korg. Denna lek lugnade honom småningom och han
fann snart ett nöje däri. Med sina av arbetet stela fingrar
avbröt han försiktigt blommorna och hans trofasta ögon
lyste av glädje, när gullvivorna föllo ned i korgen.
Tvät-terskan satt med ryggen stödd mot trädet; hon var lycklig
och nöjd och höjde rösten för att kunna höras oaktat dånet
från sågverkets ångmaskin. När de gingo sin väg
tillsammans, samtalande om Etienne, som trivdes väl i Lille,
hade hon sin korg full med blommor.
I själva verket var Gervaise inte alls så modig inför
Lantier, som hon sade. Hon hade visserligen föresatt sig
att ej en gång låta honom röra vid hennes fingerspetsar,
men hon var rädd att hennes vanliga svaghet skulle taga
överhanden, ifall det verkligen skulle falla honom in att
vidröra henne. Hon kände sig själv och visste att hon
kunde begå vilken dumhet som helst av fruktan för att
göra människor ledsna; Lantier gjorde dock ej om sitt
försök. Han var ofta ensam med henne, men förhöll sig
alltid stilla. Han tycktes nu endast ha ögon och öron för
korvhandlerskaui i huset bredvid, en kvinna på fyrtio år,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
