Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men särdeles väl bibehållen. För att lugna Goujet, talade
Gervaise med honom om hattmakarens förhållande till detta
fruntimmer, och när Virginie och fru Lerat höjde honom
till skyarna, svarade hon att han gärna kunde undvara
hennes beundran, efter som alla grannfruarna voro galna i
honom.
I hela kvarteret skrek Coupeau ut, att Lantier var en
vän, en verklig vän. Man kunde säga vad man ville om
dem, han visste vad han visste och gjorde en konst i
skvallret, emedan hedern var på hans sida. När de om
söndagarna gingo ut tillsammans alla tre, tvang han sin
hustru att taga hattmakaren under armen och att gå
framför med honom. Själv gick han bakom och kastade
utmanande blickar omkring sig, beredd att ge ett slag på näsan
åt var och en, som vågade draga på munnen. Visserligen
fann han Lantier något högmodig, han tyckte, att
hattmakaren ej nog värderade det rafflande och drev med
honom därför att han kunde läsa och därför att han talade
som en advokat. Men med undantag av dessa fel,
förklarade han att Lantier var en riktig kärnkarl. I hela
La Chapelle funnos ej två sådana hedersmän som han.
Med ett ord, de förstodo varann, de voro som skapade för
varann. Vänskapen till en karl är mycket solidare än
kärleken till en kvinna.
Det måste tilläggas, att Coupeau och Lantier ganska
grundligt rumlade tillsammans. Hattmakaren lånade nu
pengar av Gervaise, tio, tjugu francs i stöten, när han
visste att det fanns pengar i huset. Det hettes alltid vara
för hans stora affärer. Och när han hade portmonnän fylld,
narrade han Coupeau med sig under förklaring att han
hade viktiga saker att avgöra och behövde en tillförlitlig
person med sig. De viktiga sakerna inskränkte sig
vanligen till ett besök på någon restauration i grannskapet ;
där hävde de i sig alla möjliga godbitar, som ej vankades
i hemmet och dem de fuktade med vin av bästa slag.
Naturligtvis kan man ej rumla och arbeta. Coupeau,
vars anlag för lättja redan voro ganska stora, rörde ej
mera sina verktyg allt sedan hattmakaren flyttat till dem.
När han ibland för ro skull frågade kamraterna om de
kunde skaffa honom arbete, skickade de honom från den
ena mästaren till den andra, men knappt var han uppe på
ett tak, så ropade de ned honom igen för att dricka ett
glas. Plåtslagaren lämnade strax arbetet, och nu började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
