Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
självaste fan, om Bourguignon skulle hindra dem att
dricka ett glas ! Då vore de inte längre fria människor !
Både han och käringen kunde väl vänta fem minuter.
Lan>-tier gick nu in för att klinga med kamraterna och alla
fyra stodo framför disken. Trots sina trasiga stövlar, sin
smutsiga blus och sin tillplattade mössa väsnades
Stövelknekt värre än någon annan och uppträdde nästan som
herre på »Fällan».
»Hit med en guling!» ropade han till pappa Colombe.
»Ge oss ett glas av bästa sorten.»
Gubben Colombe fyllde i glasen, som de fyra
muntergökarna genast tömde i botten, för att ej låta kraften
dunsta bort.
»Det gör gott i magen», mumlade Stekspett.
Stövelknekt berättade nu ett äventyr, som hänt honom.
Han hade på fredagen varit så full, att kamraterna kittat
fast pipan i munnen på honom med en näve gips. Varje
annan i hans ställe skulle ha dött, men han hade gjort en
kraftansträngning och fått upp munnen.
»Ska det vara en omgång till?» frågade pappa
Colombe.
»Kör!» sade Lantier, »jag bjuder!»
Nu började man prata om kvinnor. Stekspett hade
föregående söndag varit med sitt rivjärn i Montrouge, där
han hade en tant. Coupeau frågade hur det stod till med
»Indiska kofferten», en tvätterska i Chaillot, som var
mycket bekant på stället. Man skulle just dricka, då
Stövelknekt fick sikte på Goujet och Lorilleux som gingo
förbi. Han ropade på dem. De kommo fram till dörren,
men vägrade att gå längre. Smeden drack aldrig
någonting så där dags och kedjemakaren, som hostade och frös,
försäkrade, att en enda droppe brännvin skulle göra
honom yr i mössan.
»Sådana ynkryggar!» mumlade Stövelknekt.
Han stack näsan i glaset för att dricka, men ropade
med detsamma på Colombe.
»Din rackare, du har bytt om butelj !» skrek han. »Mig
kuggar man inte så lätt, det vet du.»
Det hade nu blivit full dager och på »Fällan» släcktes
gasen. Coupeau urskuldade sin svåger ; han tålde
verkligen ingenting och det var väl intet brott. Han gillade
till och med Goujet, ty det är en stor lycka att aldrig
vara törstig. Plåtslagaren reste sig nu för att gå, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
