Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lantier med sin överlägsna min gav honom en liten läxa:
när man blivit bjuden, bjuder man igen: man lämnar
inte sina vänner så där i sticket, även då det gäller att
fullgöra en plikt. Det är visserligen gott och väl att
arbeta, men hövlighet framför allt.
»Hur länge skall han käxa om sitt arbete?» utropade
Stövelknekt.
»Är det herrns tur att bjuda?» frågade pappa Colombe
Coupeau.
Plåtslagaren bjöd genast över lag. Nu var det
Stekspetts tur. Han vinkade krögaren till sig och viskade
någonting i hans öra. Colombe runkade på huvudet.
Stövelknekt förstod och började strax överösa värden med
ovett. Ett sådant där förbannat kräk vågade glömma
sig mot en kund ! Alla krögare gåvo kredit. Man skulle
förirra sig på en sådan där sylta för att bli förolämpad !
Pappa Colombe stod lugn och vaggade av och an,
stödjande sig mot disken med sina väldiga knytnävar.
»Herrarna kunna ju låna hanom pengar», sade han
artigt, »det är det enklaste.»
»Ja, just det tänker jag göra», skrek Stövelknekt. »Här
har du pengar, Stekspett ! Kasta slantarna i halsen på
den där smulgråten!»
Och medan han nu var i taget, tilläde han, vänd till
plåtslagaren, som retade honom med att alltjämt behålla
påsen över axeln.
»Du ser ut som en amma !... Lägg ifrån dig ungen,
du blir puckelryggig!»
Coupeau tvekade ett ögonblick ; därefter lade han lugnt
påsen ifrån sig på golvet, som om han efter mogen
överläggning fattat ett beslut.
»Nu är det för sent», sade han. »Jag får gå till
Bourguignon efter frukosten. Jag säger väl, att hustru min
haft ont i magen. Pappa Colombe, jag lämnar mina
verktyg under bänken ; klockan tolv kommer j ag igen och
hämtar dem.»
Lantier nickade bifall ; han gillade plåtslagarens beslut.
Mam bör visserligen arbeta, därom är ingen fråga, men
när man är tillsammans med vänner, har man också plikter
mot dem.
Ett oemotståndligt begär att latas grep nu alla fyra och
de rådfrågade varandra med blicken om vad de skulle
göra under de fem timmar, de hade framför sig till fru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
