Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosten. I synnerhet kände sig Coupeau lättad och
föryngrad. Han kallade kamraterna gamla hederskmyfflar
och föreslog ännu en besk, innan man gick vidare.
Därefter begåvo sig alla till »Den fnysande loppan», en liten
syltkrog, där det fanns en biljard. Hattmakaren rynkade
på näsan, ty det var just intet propert ställe; snapsen var
visserligen billigare än annorstädes, men biljarden var så
nedsölad, att kulorna fastnade. När man en gång väl
börjat partiet, återfick dock Lantier, som var skicklig spelare,
snart sitt goda lynne.
Vid frukosttiden fick Coupeau en ljus idé. Han
knäppte med fingrarna och utropade:
»Låt oss hämta Grov-i-truten ! Jag vet var han arbetar.
Vi kunna ta honom med till gumman Louis, han tycker
också om griljerade kalvfötter.»
Förslaget rönte stormande bifall. Jaha, det var så dags
att också Grov-i-truten med öknamnet Törstig-jämt
borde vara hungrig, och griljerade kalvfötter skulle bestämt
smaka honom gott. Alla fyra gåvo sig i väg. Gatorna
voro smutsiga och det duggade. Men de fyra karlarna
voro alltför varma inombords för att känna det fina
regnet. Coupeau förde dem till smedjan vid Rue Marcadet,
dit de anlände en dryg halvtimme före frukostrasten.
Coupeau gav nu två sous åt en gatpojke och bad denne gå
in och säga åt Grov-i-truten, att hans hustru sjuknat och
ville tala med honom. Grov-i-truten kom strax och såg så
munter och glad ut, som om han haft väderkorn om vad
som förestod.
»Sådana lurifaxar !» utropade han vid åsynen av
kamraterna, som gömt sig i en portgång. »Jag begrep strax
att det var någonting extra... Nå, vad ä’ det ni
bjuder på?»
Och husbönderna fingo åter sitta emellan, under det att
man hos mor Louis sög på de små benen i kalvfötterna.
Grov-i-truten berättade, att hans mästare fått em stor
beställning, som brådskade. Å, nu var han mör i munnen ;
han teg till och med, när man klickade vid uppropet, i
glädjen över att man kom igen. Vad Grov-i-truten
beträffar, kunde han vara lugn- ; den husbonde var ännu inte
född, som körde honom på porten, ty hans make fanns ej.
Efter kalvfötterna åts omelett. Var och en drack sin
butelj vin. Gumman Louis tog sitt vin direkt från
Auvergne, ett blodrött vin, som man kunnat skära med kniv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
