Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det började gå muntert till; de hade alla sin lilla
flors-huva.
»En sådan sakramenskad fähund !» utropade
Grov-i-tru-ten vid desserten. »Vet ni vad mästarn gjort? Jo, han
har hängt upp en klocka i smedjan. Klockorna ä’ gjorda
för slavar, inte sant? Hans klocka kan gärna slå hur
mycket den vill, men mig narrar den inte tillbaka till
städet i dag. Och krånglar gubben, får han med mig att
göra!»
»Jag är tvungen att lämna er», sade Coupeau viktigt,
»jag måste gå på arbete. Ja, jag har lovat hustru min
det; jag har till och med svurit på’t. Roa er ni bäst ni
vill; mina tankar stanna kvar hos er.»
De andra gjorde narr av honom. Men han syntes så
orubblig i sin föresats, att alla följde med när han talade
om att hämta sina verktyg hos pappa Colombe. Han tog
fram påsen, som låg under bänken och ställde den
framför sina fötter, under det man tömde ett sista glas.
Klockan ett drack man ännu. Coupeau sparkade med en
vresig åtbörd verktygen tillbaka under bänken ; de generade
honom, han kunde ej närma sig disken utan att stupa
över dem. Det var för mycket dumt att bryta ett glatt
lag, han kunde lika väl gå till Bourguignon i morgon. De
fyra andra, som just fördjupat sig i avlöningsfrågan,
förvånades inte alls, när plåtslagaren utan den ringaste
förklaring föreslog en promenad på bulevarden för att mjuka
upp benen. Regnet hade upphört. Promenaden inskränkte
sig till en sträcka på tvåhundra steg. En gång väl ute,
förargade de sig över att ha lämnat krogen. Långsamt,
utan att ens rådfråga varandra med en knuff, riktade alla
fem kosan uppför Rue des Poissonniers och här gingo de
direkt in till François för att få en besk. De behövde
någonting att pigga upp sig med. Vädret var otrevligt och
smutsen olidlig. Inte ens en polis skulle man vilja köra
ut i en dylik smörja. Lantier föreslog kamraterna att
gå in i kabinettet, en liten skrubb med ett enda bord och
som en med glasrutor försedd brädvägg_ skilde från
gästrummet. Hattmakaren trivdes alltid bäst i de enskilda
rummen, emedan man där kunde supa bäst nian ville utan
att väcka uppseende. Var det inte trevligt därinne
kanske? Man var ju alldeles som hemma hos sig; man
kunde till och med ta sig en lur, om man ville. Han begärde
en tidning, bredde ut den framför sig och genomögnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
