Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Här är det», sade Lantier. »Vissångerskan fröken
Amanda debuterar i kväll.»
Han varseblev nu Stekspett, som också läste affischen,.
Stekspett hade ett blått öga, minne från något slagsmål.
»Var har ni Coupeau?» frågade hattmakaren och såg
sig omkring »Har ni tappat bort honom?»
»Ja, för länge sedan!... Honom har jag inte sett
sedan i går», svarade gesällen. »När vi gingo från mor
Baquet, började de mörbulta varandra... Jag tål inga
slagsmål... De kommo ihop sig med kyparen, som ville
ha en butelj vin betald två gånger. Jag kilade hem och
lade mig.»
Han gäspade ännu, ehuru han sovit aderton timmar. För
övrigt var han spiknykter ; han såg dum och slö ut och
hans kläder fulla med dun, som om han kastat sig på
sängen fullt klädd.
»Och ni vet inte var min man är?» frågade tvätterskan.
»Nej, inte alls. Klockan var fem, när vi skildes
utanför mor Baquet. Han gick visst gatan utför. Ja, jag
påminner mig att han gick in på »Fjärilen» med en kusk...
Nog är man bra korkad ändå! Det är ju fasligt att inte
ens veta vad man gör.»
Lantier och Gervaise tillbragte en angenäm afton på
kafékonserten. Klockan elva, när dörrarna stängdes,
återvände de hem utan att göra sig någon brådska. Lantier
gnolade på en visa, som fröken Amanda sjungit: »Det
kittlar mig i näsan!» och Gervaise var liksom berusad och
upprepade refrängen. Hon hade varit mycket varm, och
de två glas, hon druckit, i förening med tobaksröken och
den dåliga luften hade ej bekommit henne riktigt väl. Men
nu kände hon sig bättre och berättade sina intryck.
Fröken Amanda hade i synnerhet slagit an på henne. Aldrig
skulle hon ha vågat visat sig så där naken inför en
publik. Men rättvisa i allt, fröken Amanda var mycket
fin-hyllt och vacker. Och med vällustig nyfikenhet lyssnade
hon till den närmare beskrivning, hattmakaren gav om
sångerskan, alldeles som om han haft tillfälle att i enrum
räkna hennes revben.
»Alla sova!» sade Gervaise, som ringt tre gånger.
Efter en stund öppnades porten, men portgången var
alldeles mörk, och när hon knackade på rutan till
port-vaktarrummet för att begära sin nyckel, började fru Boche
att halvsovande berätta henne en lång historia, varav hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
