Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först ingenting begrep. Slutligen förstod hon, att
polissergeanten Poisson fört hem Coupeau i ett snyggt tillstånd,
och att nyckeln satt i låset.
»Vad tusan djävlar har han gjort?» mumlade Lantier,
när de kommit in. »Här stinker ju så man kan bli sjuk.»
Han hade rätt. Där stank verkligen. Gervaise, som
sökte svavelstickor, satte foten i någonting vått. När hon
äntligen lyckades få eld på ljuset, hade hon en vacker
tavla framför sig. Coupeau hade kräkts. Hela rummet
var fullt, både sängen och mattan ; till och med byrån var
fullstänkt. Coupeau, som fallit ur sängen, varpå troligen
Poisson kastat honom, låg mitt i smörjan och snarkade.
»Ett sådant svin! Ett sådant svin!» utropade Gervaise
förtvivlad, utom sig... Han har smutsat ned allt !...
En hund skulle inte ha burit sig åt så snuskigt.»
Ingendera vågade röra sig, emedan de ej visste var de
skulle sätta fotterna. Aldrig hade plåtslagaren kommit
hem i ett dylikt tillstånd; aldrig hade han försatt
rummet i ett dylikt skick. Åsynen av allt detta elände
dödade också i ett nu den känsla, Gervaise ännu möjligen
kunde hysa för sin man. Förr, när han kommit hem
på-struken, hade hon visat sig vänlig och överseende, men
nu var allt slut. Hon skulle inte ens ha velat nypa i^
honom med en tång. Hon vämjdes vid blotta tanken på att
det där djurets hud skulle vidröra hennes.
»Hur som helst, måste jag lägga mig», mumlade hon.
»Jag kan inte bädda åt mig på gatan. Det återstår mig inte
annat än att kliva över honom.»
Hon försökte göra det, men nödgades haka sig fast i
byråhörnet för att ej glida omkull i smutsen. Coupeau
spärrade med sin kropp, alldeles vägen till sängen.
Lantier, som tydligt märkte, att hon denna natt ej skulle få
sova med huvudet på sin egen kudde, log belåtet. Han
fattade hennes hand och sade med låg, glödande röst:
»Gervaise... hör på... Gervaise ...»
Men hon hade förstått och slet sig hastigt lös ifrån
honom.
»Nej, nej, låt mig vara!» utropade hon alldeles ifrån
sig.
Och liksom fordom började hon att kalla honom du.
»Jag ber dig, Auguste, gå in i ditt rum ... Jag hittar
nog på någon utväg.»
»Var inte dum, Gervaise», upprepade han. »Du kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
