Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte stanna här... det luktar för illa. Vad är du rädd
för? Han hör oss minsann inte.»
Hon spjärnade emot. Hon skakade pä huvudet,
bestämt, energiskt. Och i sin förvirring började hon kläda
av sig, liksom för att visa honom, att hon ämnade stanna
kvar. Hon kastade sin sidenklänning på en stol och stod
där i underkjolen med blottad hals och bara armar. Det
var hennes säng, eller hur? Hon ville ligga i sin egen
säng. Två gånger försökte hon finna en plats, som var
någorlunda snygg. Men Lantier tröttnade ej. Han tog
henne om livet och viskade i hennes öra ord, beräknade att
tända eld i hennes blod. Nu var hon vackert ute!
Framför sig hade hon sin fyllhund till man, som hindrade
henne att lägga sig i sin egen säng, och bakom henne lurade
förföraren, som blott tänkte på att draga fördel av hennes
olycka för att åter få henne i sina klor ! Hattmakaren
höjde rösten; hon besvor honom att tiga. Hon sträckte
fram huvudet och lyssnade åt det lilla rummet, där Nana
och svärmodern lågo. Barnet och gumman sovo säkert,
ty man hörde deras jämna andetag.
»Låt mig vara, Auguste, du väcker dem», sade hon och
sammanknäppte händerna. »Var förnuftig... en annan
dag — på ett annat ställe, men inte här — tänk på min
dotter.»
Han sade ingenting mer ; han log och kysste henne på
örat, så som han fordom gjort för att bedöva henne. Nu
försvann hennes styrka. Det susade omkring henne och
en frossa skakade hennes kropp. Hon tog dock ännu ett
steg för att närma sig sängen. Men hon nödgades rygga
tillbaka. Det var ej möjligt; lukten var så vämjelig,
att hon höll på att bli sjuk. Coupeau låg där förintad,
halvdöd med utsträckta lemmar och munnen på sned. Hela
gatan hade kunnat kyssa hans hustru, utan att en enda
muskel i hans kropp skulle ha rört sig.
»Må ske!» stammade hon. »Han får skylla sig själv...
Jag kan inte! Ack, min Gud, min Gud! Han jagar mig
ur mim egen säng... Jag har ingen säng mera! Nej,
jag kan inte! Det är hans fel!»
Hon darrade och visste knappt till sig. Och under det
att Lantier sköt henne in i sin kammare, syntes Nanas
ansikte på glasdörren till det lilla rummet. Flickan hade
vaknat och rest sig. Hon var klädd i sitt nattlinne och
ännu yrvaken. Hon såg sin far ligga i smörjan på gol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
