Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet, och med ansiktet tryckt mot rutan stod hon kvar tills
moderns kjol försvunnit genom dörren, som ledde till den
andra karlens kammare. Hon var mycket allvarsam.
Hennes ögon voro vidöppna och i dem lyste en sinnlig
nyfikenhet.
IX.
Hela den vintern var gumman Coupeau klen ; en dag
var hon till och med nära att stryka med av ett
kvävnings-anfall. Varje är i december månad ansattes hon av
andtäppan, som i två, tre veckor fjättrade henne vid sängen.
Hon var inte längre femton år, hon gick med stora steg
mot sitt sjuttiotredje. Hon var också mycket kinkig och
gnällde för allting, ehuru hon var tjock och fet och såg
ut som hälsan själv. Läkaren sade, att hon skulle dö knall
och fall, som man blåser ut ett ljus.
Så snart gumman nödgades intaga sängen, var det inga
händer med henne, så elak blev hon. Rummet, vari hon
låg med Nana, var heller inte för trevligt. Emellan hennes
och barnets säng var det jämnt och nätt plats för två stolar.
De urblekta, gråa tapeterna hängde i trasor, och genom
det runda fönstret vid taket inträngde en svag källardager.
Där inne kunde ingen må väl, i synnerhet inte den, som
hade svårt att andas. Om nätterna, när hon ej kunde
sova, hade hon åtminstone den förströelsen att lyssna till
barnets sömn. Men om dagarna var hon ensam, ingen
människa tittade in till henne, och följden var, att hon
grät och jämrade sig från morgon till kväll.
»Ack, min Gud, vad jag är olycklig!» hette det. »Här
ligger jag som i ett fängelse! Ja, ja, fångarna ha det
bättre än jag!»
Och så snart någon främmande kom, Virginie eller fru
Boche, för att höra hur hon mådde, svarade hon ej, utan
började genast med jeremiaderna.
»Åh ! Det är hårt bröd jag äter här!» beskärmade hon
sig. »Jag skulle aldrig i livet få slita värre ont hos vilt
främmande. I går till exempel ville jag ha en kopp
fläderte — vet ni vad jag fick? Jo, en hel tvättkanna full,
alldeles som om de velat säga mig, att jag dricker för
mycket. Inte en gång Nana är snäll emot mig och ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
