Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
akti igen. höra varje buller. Halta bolinkan promenerade
barfotad på stengolvet och hattmakaren ropade på henne.
Till slut sköto de försiktigt upp dörren till hans rum och
hon gick in dit. Hon stannade kvar hos honom ända tills
det var dager, men gumman kunde ej säga precis hur
dags hon smög sig därifrån, ty oaktat alla ansträngningar
hade hon till slut slumrat in.
»Det otäckaste av alltsammans är att Nana troligen
hört någonting», fortfor gumman, »ty hon, som annars
sover så gott, var orolig hela natten. Hon vände och vred
sig i sängen, som om hon legat på glödande kol.»
De båda fruarna tycktes inte alls förvånade.
»Åh, det där livet började väl redan första dagen», sade
fru Lorilleux. »Men när Coupeau finner sig i det, så angår
det inte oss... ehuru Gud må veta att det skämmer ut
hela familjen.»
Hela kvarteret visste snart, att Gervaise tillbragte
nätterna hos Lantier. Fru Lorilleux, som ej kunde behärska
sin rättmätiga harm, anförtrodde det åt husfolket ; hon
beklagade sin bror, som var en sådan mes, att hustrun
kunde göra vad hon ville, och bedyrade, att det endast var för
moderns skull, som hon ännu ibland trädde över deras
tröskel. Stackars gumma, som var tvungen att leva hos
dylikt folk ! Hela kvarteret föll nu över Gervaise. Det
måste varit hon, som förstört hattmakaren. Det syntes
i hennes ögon. Ja, oaktat alla dåliga rykten, som voro
i omlopp, var man ännu alltid lika svag för Lantier ; han
uppträdde också alltjämt lika vräkigt; han gick på
trottoaren och läste sin tidning och var alltid förekommande och
artig met damerna, dem han lyckliggjorde med blommor
och pastiljer. Herre Gud! Han var karl och man kan
inte begära att en karl ska stå emot en kvinna, som kastar
sig i armarna på honom. Vad Gervaise beträffar, fanns
däremot för henne ingen ursäkt, hon var en vanära för
hela rue de la Goutte d’Or. Makarna Lorilleux. som voro
faddrar åt Nana, drogo flickan in till sig, för att pumpa
henne, men hon tog på sig sin allra enfaldigaste min
och slog ned ögonen för att dölja elden, som lyste i dem.
Men trots det förakt, för vilket Gervaise var ett offer,
levde hon i lugn. Hon kände sig trött och litet dåsig,
men tog för övrigt allting kallblodigt. Första tiden hade
hon ansett sig mycket brottslig och känt förakt för sig
själv. Då brukade hon, när hon kom ut från Lantier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
