Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvätta sig om händerna och gnida sina axlar med en våt
handduk, som om hon från dem velat avtvå skamfläcken.
Om Coupeau därunder överraskade henne och tillät sig
något skämt, blev hon ond och sprang skälvande av köld
ut i boden, för att kläda sig. Men småningom tog
vanan ut sin rätt. Det blev tröttsamt i längden att tvätta
sig varenda gång. Lättjan gjorde henne allt mer och mer
slapp, och som begäret att känna sig lycklig hos henne
alltid var övervägande, tog hon till slut allt tråkigt från
den lätta sidan. Hon var överseende mot sig själv och
andra och hade bara ett mål: att ställa alla till freds. Blott
hennes man och hennes älskare voro nöjda och allt gick
sin vanliga trall i huset, hade man ju heller ingenting att
beklaga sig över. Noga taget, var väl hennes brott inte
så stort, efter som alla voro belåtna, ty vanligen straffas
man ju, när man gör något ont. Hon tyckte nu att det
okyska leverne, hon förde, var berättigat och lika
naturligt som att äta och dricka. Så snart Coupeau kom hem
full, vilket hände åtminstone måndagen, tisdagen och
onsdagen i var vecka, gick hon in till Lantier. Ibland steg
hon till och med upp, när plåtslagaren snarkade som bäst,
och smög sig in till grannen för att sova vidare på hans
kudde. Hon gjorde det ej därför att hon hyste större
tillgivenhet för hattmakaren, utan därför att det var
snyggare inne hos honom ; att sova i hans rum var nästan som
att ta sig ett bad.
Gumman Coupeau talade aldrig öppet med henne i det
där ämnet. Men en gång efter en häftig träta tillät
svär-modern sig åtskilliga rätt skarpa häntydningar. Hon
påstod sig känna karlar så dumma, att man kunde narra i
dem vad som helst, och kvinnor så usla att de begagnade
sig av männens enfald för att göra både ett och annat.
På detta sätt fortsatte hon en stund i de mustigaste
ordalag. I början fixerade Gervaise henne skarpt utan att
svara. Men sedan började också hon tala i allmänhet,
och utan att låtsa taga saken åt sig, framdrog hon vad
hon kunde till sitt försvar. När en kvinna har till man
en supare, en fyllhund, som lever i orenlighet, är hon
ursäktad, om hon söker snygghet annorstädes. Hon gick
ännu längre. Hon häntydde på att Lantier var hennes
man lika mycket som Coupeau, kanske till och med mera.
Hade hon ej känt honom, sedan hon var fjorton år?
Hade hon ej två barn med honom? Nåväl, på dylika vill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
