Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kor är allt tillåtet och ingen hade rättighet att kasta sten
på henne, ty hon följde blott naturens lag. Hon tillrådde
också alla att överväga sina ord, ty blev hon retad,
kunde det lätt hända att hon tog bladet från munnen. Vid rue
de la Goutte d’Or gick det minsann inte för snyggt till.
Man visste nog vilket liv kolhandlerskan förde från
morgon till kväll. Kryddkrämarens hustru, fru Lehongre, låg
i maskopi med sin svåger, en lång drummel, som man inte
skulle ha velat nypa i med en tång en gång. Och den där
fina urmakaren sedan ! Det var en snygg herre ! Han
hade varit nära att få krypa i kurran för sitt förhållande
med sin egen dotter, en otäcka, som drev kring
bulevar-derna. För resten var hela kvarteret likadant; hon skulle
behöva minst en timme, om hon ville tala om vad var och
en hade på sitt samvete.
»Det är inte värt att den ena spottar på den andra»,
utropade hon, »ty det kan lätt återfalla på en själv. Galen
är den, som blandar sig i andras angelägenheter. Vill man
själv ha sin frihet, bör man också låta andra vara i fred.
Jag blundar för allting, men endast på det villkoret att
personer, som själva vältra sig i dyn, ej kasta smuts på mig.»
En dag, då gumman Coupeau uttryckte sig ännu
tydligare än vanligt, svarade Gervaise med sammanbitna
tänder:
»Ni ligger till sängs och det begagnar ni er av för att
säga mig obehagliga saker. Ni gör orätt, ty jag har alltid
varit god emot er och aldrig slungat ert förflutna liv i
ansiktet på er! Åh, jag vet nog vilket liv ni förde under
gubben Coupeaus livstid med era två, tre älskare! Nej,
hosta inte, jag har talat slut... Och vad jag sagt, har
jag endast sagt för att få vara i fred.»
Gumman var nära att kvävas. Dagen därpå kom
Gou-jet, medan Gervaise var ute. Hans ärende var att hämta
moderns tvätt. Gumman Coupeau ropade in honom och
bad honom sätta sig vid sängen. Hon kände smedens
tillgivenhet för tvätterskan och som hon lagt märke till hur
dyster och nedslagen han den sista tiden varit, anade hon,
att han misstänkte sanna förhållandet. För att hämnas
den föregående dagens uppträde, sade hon honom
alltsammans öppet och utan omsvep. Hon jämrade sig och grät,
som om Gervaises dåliga uppförande varit skulden till
hennes sjukdom. När Goujet gick, stödde han sig mot
väggarna; hans förtvivlan kvävde honom nästan. Så snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
