Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gå in, han vill tala med er !»
Gervaise lydde darrande, men lämnade dörren öppen.
Hon var mycket upprörd; det var som att inför fru Goujet
bekänna deras kärlek. Hon fann det lilla rummet lika
lugnt och trevligt som förr med sina träsnitt på väggarna
och sin smala järnsäng. Det liknade en femtonårig
gosses kammare. Goujet låg utsträckt på sängen,
tillintetgjord genom gumman Coupeaus förtroenden. Hans ögon
voro röda och hans vackra gula skägg ännu vått. I det
första ögonblickets raseri hade han troligen med sina
väldiga nävar haft sönder örngottskudden, ty fjädern rann ut
genom sprickorna.
»Mamma har orätt», nästan viskade han till tvätterskan.
»Ni är mig ingenting skyldig... Jag vill inte höra talas
om det där.» Han reste sig upp till hälften och betraktade
henne. Stora tårar framträngde åter i hans ögon.
»Ni är sjuk, herr Goujet», stammade tvätterskan. »Vad
fattas er? Ack, säg mig det.»
»Tack! Ingenting. Jag ansträngde mig för mycket i
går. Jag ska sova litet.»
Och ur stånd att kunna behärska sin sorg, tilläde han
med sönderslitande stämma:
»Ack, min Gud! Min Gud! Ni försäkrade ju så heligt,
att det där aldrig skulle ske... och nu har det ändå skett !
Ack, min Gud, vad jag lider! Gå!»
Och med en bönfallande åtbörd med handen bad han
henne gå. Hon närmade sig ej sängen, hon gick som han
bad, utan att kunna hitta på ett ord till lindring i hans
smärta. I rummet bredvid tog hon åter sin korg, men hon
avlägsnade sig ännu inte ; hon skulle så gärna ha velat
säga någonting. Fru Goujet fortfor att arbeta utan att
lyfta upp huvudet. Slutligen sade hon:
»Adjö! Skicka hit vad som fattas, så få vi räkna
sedan.»
»Ja, det är bäst», stammade Gervaise.
Hon kastade ännu en sista blick på detta hem, där allt
var så snyggt och ordentligt och det förekom henne, som
om hon där kvarlämnade den sista fliken av sin heder.
Därefter läste hon långsamt igen dörren och återvände till
boden, utan att ens veta vilken väg hon gick. I boden
fann hon gumman Coupeau, som för första gången
lämnat sängen, sittande på en stol framför strykugnen. Men
tvätterskan tänkte ej ens på att ge henne några förebråel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
