Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övrigt var allt henne ligiltigt. Hon brydde sig icke ens
längre om sina skulder, ehuru de ständigt ökades. Till
och med hennes redbarhet flög sin kos ; det kvittade
henne lika om hon kunde betala eller ej ; det var ej hennes
fel om hon ej kunde göra rätt för sig. När man i en bod
vägrade henne kredit, gick hon till en annan. I hela
kvarteret hade hon björnar, som lurade på henne. Hon
vågade ej mer gå förbi kolhandlaren, kryddkrämaren och
frukthandlerskan vid rue de la Goutte d’Or, utan tog, när
hon begav sig till tvättinrättningen, vägen över rue de
Poissonniers, vilket förorsakade henne en krok på tio
minuter. I bodarna ansågs hon för en skoj erska. En afton
hade den person, av vilken hon köpt Lantiers möbler, ställt
till en scen utanför huset ; han hotade stämma henne, om
hon inte betalade. Dylika uppträden gjorde visserligen
intryck på henne, men hon skakade av sig obehagligheterna
lika fort som en våt hund skakar av sig vattnet, och
maten smakade henne inte sämre för det om kvällen. Varför
skulle de bråka med henne? Hon hade inga pengar, och
därmed var den saken slut. Hon kunde väl inte mynta
heller. Dessutom voro alla handlande tjuvar och
skälmar, de kunde gärna vänta. Och därmed somnade hon av !
igen, utan att vidare tänka på framtiden. Hon visste att
en kullerbytta förestod henne, men hon ville åtminstone j
vara i fred, tills den var oundviklig.
Emellertid hade gumman Coupeau blivit bättre och
ännu ett år förflöt. Under sommarmånaderna hade man
naturligtvis mer att göra, tack vare boulevardnymfernas vita
kjolar och kattunsklänningar. Den ena dagen slog man
■också på stort och den andra sög man på ramarna.
Assistansen anlitades oupphörligt. Det var gumman Coupeaus
uppgift att gå till rue Polonceau med byltena gömda
under förklädet. Hon satte på sig en kyrkmin och himlade
sig, men var i själva verket alls inte generad av sådana
kommissioner ; penningtrassel roade henne. Herrarna på
pantlånekontoret kände henne nu och kallade henne
»Mutter Fyra Francs», därför att hon alltid begärde fyra francs,
när de bjödo henne tre. Gervaise hade med nöje rakat av
sig håret, om hon kunnat få låna någonting därpå. När
man ej hade en brödbit i huset, var det ju naturligt att
man skaffade sig pengar på detta sätt, som för resten var
så bekvämt. Alla hennes kläder, hennes linne, ända till
verktygen och möblerna hade hon pantsatt. Första tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
