Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
använde hon de summor, hon fick in, att lösa ut ett och
annat, men snart tröttnade hon därvid, hon gav skräpet pä
båten och sålde sedlarna. En enda gång sved det i
hennes hjärta: det var den dagen, då hon pantsatte sin
pendyl för att betala en revers på tjugu francs. Ända till det
ögonblicket hade hon svurit att hellre dö av svält än röra
vid bordstudsaren. När gumman Coupeau bar bort den
i en liten hattask, sjönk hon ned på en stol med tårar i
ögonen. Men när svärmodern kom igen med tjugufem’
francs — fem francs mer än hon beräknat ! — tröstade
hon sig snart, och i glädjen skickade hon gumman efter
för fyra sous konjak.
Men mitt under detta allmänna förfall frodades
Coupeau. Han hade aldrig mått bättre. Han var fet och
duktig, hade god aptit och gjorde narr av Lorilleux, som
påstod, att brännvinet var skadligt för hälsan. Han
trummade på sin runda mage, och skröt över sitt goda hull.
Men Lorilleux, som var förargad över att ej ha någon
mage, förklarade att hans fetma var ohälsosam. Coupeau
skrattade och söp värre än någonsin. Hans ansikte hade
småningom fått den för supare karaktäristiska färgen;
hans näsa var röd och hans kinder blåaktiga. Men i sättet
var han ännu lika glad och trevlig som fordom; endast
hustrun fick sina duvningar, om hon någon gång vågade
inviga honom i sina bekymmer. Vad hade han med
hennes trassel och bråk att göra? Det angick honom platt
inte, om bröd fattades i huset, blott han fick vad han skulle
ha. Sak samma varifrån hon tog det ! Och när han låg
på latsidan, hade han ännu större fordringar. Hans
tillgivenhet för Lantier var fortfarande lika stor ; deras
vänskap hade ej undergått den ringaste förändring. Han
tycktes icke ana hustruns förhållande till denne, åtmin7
stone bedyrade Boches och Poissons det, de påstodo till
och med, att det skulle ske en förfärlig olycka, om han
någonsin komme underfund därmed. Men fru Lerat,
Cou-peaus egen syster, skakade på huvudet och försäkrade att
det fanns äkta män, som alls icke misstyckte om hustrurna
gjorde snedsprång.
Vad Lantier beträffar tacklade han heller icke av. Han
skötte väl om sig och ville varken bli fetare eller
magrare, därför kinkade han så på maten. Om det också inte
fanns en sou i huset, fordrade han ägg, kotletter,
födande men lättsmälta rätter. Allt sedan han delade
matmo-4 L Fällan II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
