Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig skulle bli så omhuldad annorstädes. Men han
tänkte ej på vilken del han hade i husets ruin, han tyckte endast
att det var skamligt av Coupeaus att ej ha kunnat hålla
sig uppe längre. Människor, som så lite förstå att taga
vara på vad de förtjäna, äro ej värda att ha medgång
beständigt. Han grälade på Gervaise och sade att
alltsammans var hennes fel. Hon kunde ej hushålla. Vad skulle
det nu bli av dem? Där stodo de med två tomma händer,
just då han höll på att få plats på en hattfabrik, där
han skulle få sex tusen francs i lön — tillräckligt för att
skänka välstånd åt dem alla tre.
En afton i december månad hade man ingenting att äta.
Det fanns ej en matbit i huset. Lantier, som var särdeles
modstulen, hade beslutat att gå tidigt ut i hopp att bli
bjuden på middag någonstädes. Han satt timtals
bredvid strykugnen och funderade. Slutligen började han
överhopa Poisson med vänskapsbetygelser. Han begagnade
honom ej längre till driftkuku och kallade honom inte ens
Badinguet. Han gick till och med så långt i eftergifter,
att han medgav det kejsaren i grunden var en god tok.
Han visade också Virginie mycken aktning och beundrade
i synnerhet hennes goda huvud. Det var en kvinna, som
förstod att sköta sig. Kort och gott, han ville ställa sig in
med dem ; det såg nästan ut som om han ville inackordera
sig hos dem. Men hans plan var vida mera invecklad.
Virginie hade flera gånger sagt, att hon ville öppna någon
slags bod. Lantier gillade den planen ; hon var född för
handel ; artig, driftig och förekommande som hon var,
skulle hon snart förtjäna en förmögenhet. Och eftersom
arvet efter tanten försatte henne i tillfälle att realisera
sin dröm, gjorde hon mycket klokt i att ge klädsömnaden
på båten och i stället kasta sig in i affärerna. Han
närhn-de flere personer i grannskapet, som voro på väg att bli
rika: frukthandlerskan i hörnet och frun i porslinsboden
på yttre boulevarden. En lämpligare tidpunkt för att
öppna en minuthandel kunde svårligen finnas. Men Virginie
tvekade ännu; hon ville ej lämna kvarteret och där fanns
ingen bod att hyra. Lantier tog henne nu avsides och i
hela tio minuter samspråkade de tyst med varann. Han
tycktes med all makt vilja övertala henne till någonting;
till slut sade hon ej längre nej, och gav honom lov att
handla. Från den stunden märkte man på deras
blinkningar och avbrutna meningar, att de hade en hemlighet sins-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
