Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon göra utan bod? Då skulle hon ej komma långt. Nej,
hon skulle tvärtom taga sig arbeterskor och skaffa sig nya
kunder. Hon sade det för att få ro för hattmakaren, som
anlitade alla medel för att överbevisa henne om, att hon
aldrig skulle kunna resa sig ur den avgrund, vari hon
ramlat. Men han begick den oförsiktigheten att åter
nämna Virginies namn. Nu blev Gervaise ursinnig. Nej, nej !
Aldrig! Hon hade aldrig haft förtroende för Virginie,
och om hon ville komma åt boden, så var det endast för
att förödmjuka henne. Hon skulle ha kunnat avstå den
åt första bästa kvinna från gatan, men aldrig åt det där
skenheliga stycket, som bestämt i åratal väntat på, att det
skulle gå omkull för henne. Ah, nu hade hon allt klart !
Nu förstod hon varför gula gnistor så ofta sprakade i den
där marans kattögon. Virginie hade nog aldrig glömt
uppträdet på tvättinrättningen och hennes agg kolade
under askan. Men det klokaste, hon kunde göra, var att
förhålla sig stilla, om hon inte ville förnya bekantskapen med
hennes nävar. Ty hon var färdig att hugga till när som
helst; det skulle ej stå länge på. Detta utbrott av vrede
förargade Lantier. Han började genast överösa Gervaise
med ovett och sparade ej heller Coupeau, som tillät sin
hustru att brista i vördnad mot en vän. Men han insåg,
att han lätt skulle blottställa alltsammans, om han gick
för långt, och slutade därför med den förklaringen, att han
aldrig skulle blanda sig i andras angelägenheter; man får
endast skam till tack. Han talade heller ingenting vidare
om affären, utan sköt upp det till bättre tillfälle.
Januari månad var nu inne, vädret var fuktigt och kallt
och väglaget smutsigt. Gumman Coupeau, som hostat
mycket under hela december, måste efter trettondagen
intaga sängen. Så var det varje vinter, men i år viskades
det omkring henne, att hon ej hade långt kvar. Hennes
hosta ljöd så olycksbådande, hennes ögon voro till hälften
brustna och hennes ansikte snedvridet, men för övrigt var
hon tjock och fet. Hennes barn skulle visst inte ha velat
taga livet av henne, men man hade nu dragits med henne
i så många år, och hon var verkligen så besvärlig, att man
betraktade hennes död som en befrielse för alla. Läkaren,
som blivit tillkallad en gång, hade ej kommit igen. Man
gav henne fläderte; något skulle hon väl ha. Varje timme
gick någon in för att se efter om hon levde än.
Kvävningarna voro så svåra, att hon ej talade mera, men hon kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
