Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de igen alla och fixerade ibland skarpt de personer, som
tittade in till henne. I hennes blick låg både saknad, sorg.
och vrede: saknad över det förflutna, sorg över barnens
liknöjdhet och vrede mot Nana, som inte längre generade
sig för att om nätterna stiga upp ur sängen och spionera
på modern genom glasrutan på dörren.
En måndagsafton kom Coupeau hem full. Ända sedan,
modern började bli lifsfärligt sjuk, gick han i en
ständig dimma. Gervaise hjälpte honom i säng, men stannade
själv uppe för att vaka en stund över svärmodern. Nana
var mycket snäll, hon låg alltjämt bredvid gumman och
lovade väcka alla, så snart farmor dog. Denna natt hade
barnet likväl somnat, och som också den sjuka slumrade
lugnt, gav tvätterskan till slut vika för Lantier, som
ropade in henne till sig. Han tyckte, att hon behövde vila.
De läto ett ljus brinna och ställde det på golvet bakom
skåpet. Men vid tretiden hoppade Gervaise häftigt ur
sängen, skälvande i hela kroppen av ångest. Hon hade
tyckt sig känna en kall fläkt. Ljuset hade brunnit ned
och feberaktigt knöt hon på sig kjolarna i mörkret. Först
i kabinettet, sedan hon stött sig emot möblerna, lyckades
hon tända på en liten lampa. Den djupa tystnaden, som
härskade, avbröts endast av Coupeaus snarkningar. Nana
låg på ryggen och andades lätt. Gervaise tog lampan
och lyste på gumman Coupeaus ansikte. Det var alldeles
vitt; huvudet vilade mot axeln och ögonen voro vidöppna.
Svärmodern var död.
Sakta, utan att uppgiva ett skri, isad, men försiktig,
inträdde tvätterskan åter i Lantiers rum. Han hade somnat
om. Hon lutade sig över honom och viskade:
»Hör du!... Nu är det slut! Hon är död!»
Halvsovande mumlade han först:
»Låt mig vara i fred ! Lägg dig ! Är hon död, så kan
vi ju inte göra någonting åt henne...»
Därefter reste han sig upp på ena armbågen och
frågade:
»Vad är klockan?»
»Tre.»
»Bara tre! Lägg dig, säger jag! Du förkyler dig!
När det blir dager, hinna vi alltid tänka på vad som är
att göra.»
Men hon hörde ej på honom, utan klädde sig helt och
hållet. Han kröp åter ned under täcket, vände ansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
