Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot väggen och svor över kvinnornas envishet. Just som
om det stod för livet att tala om, att det fanns ett lik i
huset. Det var alls inte trevligt att fä höra mitt i natten ;
och han- harmades över att hans sömn nu skulle bli
förstörd av ruskiga drömmar. Så snart Gervaise burit in i
sitt rum alla sina saker, ända till hårnålarna, sansade hon
sig; hon fruktade ej längre att bli överraskad tillsammans
med hattmakaren och slog sig ned på en stol för att snyfta
i ro. I grund och botten var hon fästad vid gumman
Coupeau, och när det första ögonblickets rädsla skingrats,
greps hon av en uppriktig sorg, ehuru hon tyckte att
svär-modern illa valt stunden att gå hädan. Hon grät högt
och hennes snyftningar blandade sig i den djupa
tystnaden med Coupeaus snarkningar. Plåtslagaren hörde
ingenting ; hon hade ropat honom flera gånger och även
skakat på honom, men oaktat alla ansträngningar hade hon
ej fått liv i honom. Hon beslöt då att låta honom vara ;
det skulle dessutom endast bli ett nytt bråk, när han
vaknade. Hon återvände in till gumman och fann Nana sitta
i sängen och gnugga ögonen. Barnet förstod vad som
hänt och sträckte nyfiket fram ansiktet, för att bättre kunna
betrakta farmor. Hon sade ingenting, hon darrade litet,
men kände sig på en gång förvånad och glad över att
äntligen få se döden, vilket hon de två sista dagarna längtat
efter som efter någonting förbjudet.
»Stig upp!» sade modern med låg röst; »jag vill inte
att du skall ligga kvar i sängen.»
Flickan vältrade sig motvilligt ned på golvet och
hennes ögon hade svårt att slita sig från den döda. Gervaise
var i stor förlägenhet ; hon visste ej var hon skulle lägga
barnet, tills dagen inbröt. Hon tänkte just låta flickan
kläda på sig, då Lantier inträdde i skjortärmarna och
tofflor ; han kunde ej sova längre och skämdes över »:tt
uppförande. Nu hittade man på råd.
»Hon kan ju lägga sig i min säng», sade han; »i den har
hon plats.»
Nana fäste sina stora, klara ögon på modern och
Lantier och antog sin enfaldiga min. Och man behövde inte
köra dit henne med våld, hon flög med sina bara fötter
över stengolvet och gled som en orm ned i den ännu
varma sängen. Makligt sträckte hon ut sig på madrassen och
hennes späda kropp avtecknade sig knappt på täcket. Varje
gång modern inträdde, fann hon henne med öppna ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
