Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och han började åter gråta som ett barn. Han tömde
dock vinglaset för att släcka elden, som brann i hans bröst.
Snart gick Lantier sin väg under förevändning att
underrätta släktingarna om vad som inträffat och anmäla
dödsfallet på mairiet. Han behövde frisk luft. Han
brådskade heller inte med att återvända hem ; han drog makligt
benen efter sig, tände den ena cigarretten efter den andra
och njöt av den friska morgonsvalkan. Efter besöket hos
fru Lerat gick han in på ett mjölkmagasin i Batignolles,
för att dricka en kopp varmt kaffe. Där satt han kvar en
god timme och funderade.
Redan klockan nio var hela släkten samlad i boden, vars
luckor blevo stängda. Lorilleux grät ej ; han antog en
för tillfället lämplig min, men stannade ej kvar länge,
emedan han hade bråttom och måste gå upp och arbeta.
Fru Lorilleux och fru Lerat kysste makarna Coupeau och
torkade sig i ögonen. Men fru Lorilleux blev snart åter
sig själv och kastade en snabb blick omkring rummet.
Aldrig hade hon sett på maken, skrek hon ; vem brukar
tända en lampa bredvid en död? I likrum bränner man
ljus. Nana skickades nu efter ett skålpund långa talgljus.
Hos halta bolinkan var det minsann inte roligt att dö,
där blev man vackert behandlad! Den otäckan, hon
kunde inte en gång bete sig hyggligt mot ett lik ! Hon hade
då i hela sitt liv aldrig begravt någon? Fru Lerat gick
för att låna ett krucifix hos någon av grannarna och kom
igen med ett stort svart träkors, varpå en Kristusbild av
papp var fastspikad. Man lade korset på den avlidnas
bröst, och den stackars gumman Coupeau tycktes alldeles
krossas under dess tyngd. Och nu gällde det att skaffa
vigvatten. Som ingen i huset hade något sådant,
skickades Nana till kyrkan efter en butelj. I en handvändning
fick hela rummet ett annat utseende. På ett litet bord
brann ett ljus och därbredvid ställdes ett glas vigvatten,
vari en buxbomskvist lades. Om nu någon människa kom,
såg det åtminstone snyggt ut. Och stolarna ställdes i en
rundel i boden i ordning till mottagning.
Vid elvatiden kom Lantier hem. Han hade varit på
begravningsbyrån för att taga reda på kostnaderna.
»Kistan kostar tolv francs», sade han, »och mässan tio.
Likvagnen betalas alltefter som det är grannlåter på den.»
»Det behövs inga grannlåter», avbröt fru Lorilleux och
såg orolig ut. »Grannlåterna ge oss minsann inte igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
