Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mamma! För resten bör man inte flyga högre än
vingarna bär.»
»Det tycker jag med», svarade hattmakaren. »Men jag
hade lovat ta reda pä priserna och det har jag gjort.
När ni kommit överens om vad ni vill kosta pä, så låt mig
veta det. Jag behöver inte gå tillbaka dit och säga till
hur ni vill ha förrän efter frukosten.»
Man rådslog nu helt tyst i den halvdager, som upplyste
rummet genom springorna på de stängda luckorna. Inne
i kabinettet, vars dörr stod vidöppen, härskade dödens
djupa tystnad och på gården dansade barnen en
slängdans-under vintersolens matta strålar. Nana, som smugit sig
ut ifrån Boches, dit man skickat henne, anförde kedjan,,
och hennes gälla röst ljöd genomträngande.
»Nej, vi ä’ visst inte rika», sade Gervaise», långt
därifrån, men vi ska väl därför inte bära oss futtigt åt. Inte
tillkommer det oss att kasta svärmor i jorden som en.
hundracka, därför att hon inte lämnat någonting efter sig.
Nej, jag röstar både för en mässa och en snygg likvagn.»
»Och vem betalar?» frågade fru Lorilleux häftigt. »Inte
vi, som förlorade pengar i förra veckan, och inte ni, som
ä’ pank. Nu ser ni vad ni vunnit på ert skryt och
överdådiga levnadssätt.»
Man rådfrågade Coupeau, men han framstammade till
svar några obegripliga ord och gjorde en åtbörd, som
förrådde den fullkomligaste likgiltighet. En ljudlig
snarkning förkunnade snart, att han somnat in på stolen, där
han satt. Fru Lerat förklarade, att hon gärna ville
betala sin andel ; hon var av Gervaises åsikt och tyckte, att
det var deras plikt att kosta på en anständig begravning.
De båda kvinnorna gjorde nu på en papperslapp sina
beräkningar ; det hela skulle komma på omkring nittio francs,
ty efter mycket ordande beslöt man sig för en likvagn med
en smal silverkant.
»Vi ä’ tre, det blir således trettio francs per styck»,
sade tvätterskan ; »det ä’ väl inte hela världen.»
Nu blev fru Lorilleux alldeles ursinnig.
»Nej, jag ger platt inga trettio francs», utropade hon
häftigt. »Det är inte för pengarnas skull jag vägrar,
ty jag skulle gärna offra hundra tusen, om jag hade dem,
ifall jag med dem kunde väcka upp mamma. Men jag tål
inte högmod ! Ni ha en bod och vill skryta för
grannarna, det är hela sjukan. Men sådant ä’ vi inte med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
