Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om ! Vi ä’ inga skrävlare. Styr och ställ bäst ni gitter !
Tag en likvagn med panacher, om det roar er.»
»Vi begära ingenting av er!» avbröt Gervaise. »Jag
skulle hellre vilja sälja mig själv än ha någonting att
förebrå mig. Jag har fött gumman Coupeau utan er hjälp
och jag ska också fä henne i jorden utan er.»
Nu började fru Lorilleux gråta och Lantier måste hindra
henne från att gå sin väg. Grälet blev så högljutt, att fru
Lerat, som utstötte några energiska: Tst! Tst! ansåg
sig böra titta in i kabinettet. Hon kastade en orolig blick
på den döda, som om hon fruktat att finna henne vaken,
lyssnande till vad som sades. Och på gården sjöngo
barnen alltjämt och Nanas röst ljöd högre än alla de andras.
»Min Gud! vad de barnen ä’ plågsamma med sina visor!»
sade Gervaise, gråtfärdig av otålighet och ledsnad.
Därefter vände hon sig till Lantier och tilläde:
»Tysta då munnen på dem. Kör in Nana till
portvaktens och giv henne en sittopp, om hon inte lyder.»
Fru Lerat och fru Lorilleux gingo nu sin väg för att
äta frukost, men lovade komma igen. Makarne Coupeau
satte sig till bords och åto litet kall mat, men de voro ej
hungriga och tordes ej skramla med gafflarna. De voro
mycket ledsna och alldeles handfallna ; den stackars
gumman Coupeau tyngde på deras axlar och det förekom dem,
som om hon uppfyllde alla rummen. Hela deras liv var
rubbat. De visste knappt vad de togo sig för och kände
sig rådbråkade i kroppen som dagen efter ett rummel.
Lantier gick till begravningsbyrån ; han hade fått trettio francs
av fru Lerat och sextio francs av Gervaise, som barhuvad
och nästan ifrån sig, sprungit till Goujet för att låna dem.
På eftermiddagen fingo de några besök ; flera av
grannarna kommo dit, drivna av nyfikenhet ; de lipade och
himlade sig, innan de gingo in i kabinettet. Där synade de den
avlidna, korsade sig och bestänkte henne med vigvatten.
Därefter slogo de sig ned i boden och talade om »den
snälla, rara gumman» och upprepade samma fras i
oändlighet. Mamsell Remanjou hade lagt märke till att
gummans högra öga var öppet, fru Gaudron envisades att finna
hennes hy frisk för hennes ålder och fru Fauconnier
tröttnade aldrig att tala om, att hon några dagar förut sett
henne dricka sitt kaffe med en frisk människas aptit. Så
fort det kan gå ibland ; man gör allt bäst i att ständigt
vara beredd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
