Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På kvällen började Coupeaus bli uttråkade. Det var
förskräckligt att ha ett lik så länge i huset. Regeringen
borde verkligen ge ut en ny lag, som tillstadde att
begravningarna fingo äga rum förr. De skulle således nödgas
ha gumman kvar hela aftonen, natten, och en god del av
den följande dagen. Det tog då aldrig slut! När den
första smärtan är över, förvandlar sig sorgen till
förargelse. Gumman Coupeau, som låg stum och kall i det
smala kabinettet, inkräktade allt mer och mer hela
bostaden och blev för alla en tyngd, varunder de voro nära att
digna. Mot sin vilja föll man också småningom in i den
vanliga trallen och vördnaden flög sin kos.
»Ni äter väl en bit med oss», sade Gervaise till fru
Lerat och fru Lorilleux, när de kommo igen. »Vi äro så
nedslagna, lämna oss ej !»
Det dukades på strykbordet. Vid åsynen av tallrikarna
tänkte var och en ofrivilligt på alla de godbitar, man
förtärt därpå. Lantier var redan tillbaka och Lorilleux kom
ned. Gervaise, som ej orkade laga mat, hade beställt en
pastej. Just som man satte sig till bords, infann sig Boche
för att säga till, att värden var där och önskade buga sig
för herrskapet. Herr Marescot visade sig nu, allvarlig
och värdig, med sitt ordensband i knapphålet. Han
bockade sig tyst och gick direkt in i kabinettet, där han föll på
knä. Han var mycket gudfruktig. Han läste andäktigt
en bön ; därefter gj orde han korstecknet i luften och
bestänkte den avlidna med vigvatten. Hela familjen hade
stigit upp från bordet. Alla voro rörda. När herr Marescot
slutat, gick han in i boden och sade till Coupeaus :
»Jag har kommit hit för de två kvartal, ni ä’ skyldiga
mig... Kan ni betala?»
»Nej, inte än», stammade Gervaise, förtvivlad över att
denna sak avhandlades i makarna Lorilleux’s närvaro. »Ni
inser väl, att den olycka, som drabbat oss...»
»Var och en har sina sorger här i världen», återtog herr
Marescot och bredde ut sina duktiga arbetarfingrar. »Det
är mycket ledsamt, men jag kan inte vänta längre. Om
jag ej får mina pengar tills i övermorgon återstår det mig
intet annat än att vräka er.»
Gervaise sammanknäppte händerna, hon hade tårar i
ögonen och gjorde en stum, bönfallande åtbörd. Värden
tillkännagav med en energisk skakning på sitt stora huvud,
att alla böner voro förgäves. Dessutom förbjöd vördnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
