Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den döda alla diskussioner och han avlägsnade sig
baklänges.
»Jag ber tusen gånger om förlåtelse att jag stört»,
mumlade han. »Kom ihåg, i övermorgon.»
Och som han, då han gick, åter nödgades gå förbi
kabinettet, böjde han ännu en gång knä i den öppna dörren.
Man åt fort för att det ej skulle se ut som om man njöt
av maten. Vid desserten började man likväl småningom
lugna sig och en känsla av välbehag intog snart alla. Då
och då gick Gervaise eller en av de båda systrarna in i
kabinettet med tuggan i munnen och servetten i handen, och
när de åter kommo ut, frågade de andra med blicken, om
allt var som det skulle vara i kammaren bredvid. Men till
slut tröttnade de vid att springa in och se hur där stod
till, och gumman Coupeau glömdes. Som man skulle vaka
hela natten, kokades starkt kaffe. Vid åttatiden infunno
sig Poissons; man bjöd också dem på ett glas. Lantier,
som studerade uttrycket i Gervaises ansikte, tycktes anse
att det tillfälle, han väntat på ända sedan morgonen, nu
var inne. Som en inledning sade han några ord om
oförskämda husvärdar, som komma och kräva folk, när det
finns ett lik i huset.
»Å, det är en riktig jesuit!» sade han. »Mig narrar han
inte med sin skenhelighet. Om jag vore i ert ställe, skulle
jag ge hela boden tusan.»
Gervaise, som var alldeles uppgiven av trötthet, svarade
likgiltigt:
»Ja, inte tänker jag vänta tills rättstjänarna köra ut oss!
Jag har minsann haft Gudi nog av det här hundhålet.»
Herr och fru Lorilleux, som njöto vid tanken på att
Gervaise skulle nödgas gå från alltihop, gillade fullkomligt
hennes beslut. Ingen människa kunde drömma om vad
det kostar att ha en bod. Om hon också endast förtjänade
tre francs om dagen hos andra, så hade hon åtminstone
inga omkostnader, och riskerade ej att förlora allt vad hon
hade. De upprepade samma sak för Coupeau, som bara
drack och grät. Tvätterskan tycktes verkligen låta
övertala sig och Lantier gjorde omärkligt ett tecken av hemligt
förstånd åt Poissons. Långa Virginie, som visade sig
mycket vänlig och deltagande, sade nu:
»Ni vet, det finns alltid utvägar... Om jag skulle
övertaga ert kontrakt, skulle jag lägga ut åt er, vad ni ä’
skyldiga värden... På det viset skulle ni åtminstone få lugn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
