Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej tack!» svarade Gervaise och ryckte till, som
gripen av en frossbrytning. »Jag vet var jag kan få pengar.
Jag har Gud ske lov mina båda händer, och med arbete
slår man sig alltid igenom.»
»Det där hinna vi tids nog tala om», sade hattmakaren
hastigt. »I kväll är det inte lämpligt. Längre fram, i
morgon till exempel.»
Fru Lerat, som gått in i kabinettet, utstötte ett lätt skri.
Hon hade blivit rädd, därför att ljuset brunnit ned och
slocknat. Alla hjälptes åt att tända på ett nytt och
upprepade med skakningar på huvudena, att det ej är ett gott
tecken, när ljuset slocknar bredvid ett lik.
Fruntimren rustade sig nu till att vaka. Coupeau
kastade sig på sängen för att fundera, sade han ; men inom
fem minuter snarkade han. När man skickade Nana in till
Boches för att sova, grät hon, flickungen hade ända sedan
morgonen fröjdat sig åt att få ligga i sin gode vän
Lan-tiers stora säng. Poissons stannade kvar tills klockan
slog tolv. Som kaffet angrep damernas nerver, hade man
lagat till en bål i en salladskål. Samtalet tog en mera
melankolisk vändning. Virginie talade om landet; hon
skulle vilja bli begraven i en skogsdunge och ha
ängsblommor på sin grav. Fru Lerat gömde i sitt linneskåp
det lakan, vari hon ville bli svept, och det parfymerade
hon med lavendel ; hon var mån om att ha god lukt under
näsan, när hon skulle vända den i vädret. Därefter
berättade polissergeanten utan någon övergång, att han på
morgonen arresterat en kvinna, som stulit i en
charkuteri-bod ; när man klädde av henne hos poliskommissarien hade
hon tio korvar hängande kring kroppen, fram och bak.
Fru Lerat förklarade, att hon inte skulle vilja äta den
korven och alla skrattade. Vaknatten lovade bli trevlig nog,
dock utan allt skoj.
Slutligen gick Poissons sin väg. Lantier följde med
dem; han ämnade taga en god väns gästfrihet i anspråk,
så att damerna skulle kunna disponera över hans säng,
ifall de ville vila sig en stund. Lorilleux gick upp och
lade sig alldeles ensam och förklarade, att det var första
gången det hände, sedan han gifte sig. När Gervaise och
de båda systrarna voro allena med den sovande Coupeau,
satte de sig omkring kaminen, varpå kaffet hölls varmt.
Med händerna under förklädet och ansiktet framför elden,
samspråkade de med låg röst. Fru Lorilleux beskärmade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
