Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig: hon hade ingen svart klänning och skulle så gärna
ha velat slippa köpa en, emedan de just nu hade ont om
pengar. Hon frågade Gervaise om gumman Coupeau ej
lämnat efter sig någon svart kjol, den kjolen till exempel,
som hon fick till present på sin födelsedag. Gervaise
nödgades gå efter kjolen. Om man tog in den kring livet,
kunde hon mycket väl begagna den. Fru Lorilleux
behövde också linne. Hon talade om sängen, skåpet och de
båda stolarna och tycktes i tankarna anställa en delning.
Man var nära att råka i gräl. Fru Lerat återställde
freden ; hon var rättvisare och fann det naturligt, att
Cou-peaus fingo behålla gummans skåp, eftersom de dragits
med henne i så många år. Då och då togo de tre
kvinnorna sig en liten lur framför kaminen. Natten föreföll
dem förskräckligt lång. Litet emellan ruskade de upp sig,
drucko en klunk kaffe och kastade en blick in i kabinettet,
där ljuset, som ej fick putsas, brann med en dyster,
mörkröd låga. Mot morgonen började de frysa oaktat värmen
från elden. De kände sig genomtrötta, deras ögon värkte
och tungan var torr i deras mun. Fru Lerat kastade sig
på Lantiers säng och snarkade som en karl. De båda
andra sovo framför brasan med huvudet vilande mot
bröstet. I daggryningen väcktes de av en frossa. Ljuset
hade åter slocknat och fru Lorilleux skyndade att tända
på ett nytt.
Begravningen skulle äga rum klockan halv elva. En
trevlig morgon, alldeles överensstämmande med natten och
den föregående dagen ! Gervaise, som ej hade en sou,
skulle med nöje ha givit hundra francs åt den, som velat
bära bort gumman tre timmar tidigare. Nej, man må
tycka aldrig så mycket om människorna, så bli de tunga
när de äro döda. Ju högre man älskat dem, ju förr till
och med vill man bli av med dem.
Lyckligtvis har man en begravningsmorgon mycket att
bestyra. Man har alltid en massa förberedelser att göra.
Först åts det frukost. Så kom gubben Bazouge med kistan
och klipåsen. Den hedersmannen var aldrig nykter, och
ehuru klockan endast var åtta på morgonen, hade han
ännu litet i behåll från den föregående kvällens rus.
»Det är ju här?» sade han.
Och han ställde ifrån sig kistan, som knarrade i
fog-ningarna.
Men just som han kastade klipåsen på golvet, fick han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
