Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sikte på Gervaise, och han stirrade på henne med
uppspärrade ögon och öppen mun.
»Ursäkta, jag går vilse!» stammade han. »De sade mig,
att det var här.»
Och han tog redan påsen för att gå, då tvätterskan
hejdade honom.
»Nej, nej, ni går rätt! Det är här.»
»Å, tusan, jag begriper!» utropade han och slog sig på
låret. »Det är käringen !»
Gervaise hade blivit alldeles vit. Gubben Bazouge hade
burit kistan dit för hennes räkning. Likbäraren ville visa
sig artig och söka urskulda sig.
»Se, saken är den — jag hörde, att någon kolat av här
på nedre botten... Då trodde jag strax... Ni förstår väl
hur det är... i vårt yrke går namnena in genom ena örat
och ut genom det andra... Men jag gratulerar er i alla
fall... ju senare ju bättre, fastän det inte alltid är så
roligt att leva... nej då!»
Hon lyssnade till hans ord och drog sig allt mer och
mer tillbaka, rädd att han skulle fatta i henne med sina
stora, smutsiga händer och stoppa ned henne i kistan.
Redan en gång förut, på hennes bröllopsdag, hade han sagt
åt henne, att han kände fruntimmer, som skulle tacka
honom, om han ville taga dem. Å nej, så långt hade hon
ännu inte hunnit; hennes liv var visserligen tillspillogivet,
men hon ville ännu inte troppa av, hon ville hellre dö av
årslång svält än sluta i ett nu.
»Han är smord!» sade hon till sig själv med vämjelse,
blandad med fruktan. »Begravningsbyrån borde
åtminstone skicka nyktert folk, när man får betala så dyrt.»
Likbäraren började nu skämta på sitt vanliga råa
ma-nér.
»Det får bli en annan gång, mutter lilla!» sade han.
»Ni vet, jag står till er tjänst när som helst... Ni
behöver bara ge mig en liten vink. Ser ni, jag är
fruntim-mernas tröstare. Det är inte värt att rynka på näsan åt
gubben Bazouge, för si, han har hållit i sina armar
stiligare kvinnor än du och de ha icke muckat, när han
omfamnat dem... tvärtom, de ha tackat till, när han bäddat
ned dem. Den dagen kommer alltid, då man är glad att
riktigt få sova ut.»
»Tyst, Bazouge!» sade strängt Lorilleux, som ljudet av
röster lockat dit. »Sådant där skämt är opassande. Om
5 L Fätlan II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
