Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rilleux främst, klädd i den avlidnas svarta kjol. Fru
Lerat dolde under en stor schal sin improviserade
sorgdräkt, som utgjordes av en kofta garnerad med gredelina
band. Efter de båda systrarna följde Virginie, fru
Gau-dron, fru Fauconnier, mamsell Remanj ou och flera andra.
De fyra likbärarna intogo sina platser, två framför
hästarna och de båda andra på ömse sidor om likvagnen, som
därefter satte sig i rörelse. Den for långsamt framåt Rue
de la Goutte-d’Or; alla karlar, den mötte, avtogo sina
hattar och alla fruntimmer korsade sig. Gervaise hade dröjt
till sist för att stänga boden. Hon anförtrodde Nana åt
fru Boche och skyndade springande efter processionen.
Flickan stod i porten bredvid portvakterskan och stirrade
med stora ögon efter farmodern, som fick åka sin väg i en
så grann vagn.
Just som tvätterskan, alldeles andtruten, uppnådde
processionen, kom Goujet från sitt håll. Han slöt sig till
herrarna, men hälsade först på Gervaise med en nick så
vänlig, att hon kände sig ännu olyckligare och åter började
gråta. I detta ögonblick begrät hon inte endast gumman
Coupeau, hon grät över sig själv och över det felsteg hon
begått. Under hela vägen höll hon näsduken för ansiktet.
Fru Lorilleux, som själv var alldeles torrögd, sneglade på
henne och tycktes anklaga henne för att göra sig till.
I kyrkan undanstökades ceremonien tämligen hastigt,
ehuru själva mässan var något långsläpig, emedan prästen
var mycket gammal. Stövelknekt och Stekspett hade
föredragit att stanna utanför för att slippa från kollekten.
Herr Madinier roade sig med att studera prästerna och
meddelade Lantier sina iakttagelser; de där tre roliga
herrarna vräka ur sig latinet som ett vatten och veta själva
inte vad de säga ; de begrava, viga och döpa folk lika
käckt. Herr Madinier tadlade också de ändlösa
ceremonierna, ljusen, de hesa rösterna och de klagande sångerna.
Man förlorade sannerligen de sina två gånger, först hemma
och så i kyrkan. Och alla karlarna gåvo honom rätt, ty
det var verkligen ett plågsamt ögonblick, när mässan var
slut och de närvarande defilerade förbi kistan och kastade
vigvatten på den. Lyckligtvis låg kyrkogården helt nära,
det var la Chapelles lilla kyrkogård, en trädgårdstäppa
utåt Rue Marcadet. Processionen anlände dit huller om
buller ; man stampade med fotterna och pratade om allt
möjligt. Den kälade marken gnisslade och man skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
