Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärna ha velat hoppa och dansa för att hålla sig varm. Det
vidöppna gapet, bredvid vilket man ställt kistan, var redan
stelfruset och lyste vitt som ett gipsbrott. Gästerna, som
uppställt sig däromkring, tyckte inte alls det var roligt att
stå där i kölden och gapa ned i hålet. Slutligen kom en
präst, klädd i mässkjorta, ur ett litet hus; han frös och
andedräkten stod som en rökpelare ur halsen på honom
för varje »de profundis» han uttalade. Så snart han gjort
det sista korstecknet, sprang han sin väg, och han tycktes
inte alls hågad att begynna om. Dödgrävaren tog sin
spade, men mullen var redan så frusen, att han endast
kunde lossa stora jordklimpar, som anställde ett riktigt
bombardemang på kistan. Man må vara aldrig så inbiten
egoist, så ljuder ändå den där musiken illa i öronen.
Tårarna började åter rinna, och man skyndade därifrån. Men
ännu utanför kyrkmuren hördes jordklimparna dundra mot
kistan. Stövelknekt blåste i fingrarna och gjorde den
anmärkningen, att gumman Coupeau just icke skulle komma
att plågas av värmen därnere.
»Mitt herrskap», sade plåtslagaren till de vänner, som
ännu voro kvar, »ni tillåter väl, att jag bjuder på något?»
Och han tog hela klungan med sig in på en vid Rue
Marcadet belägen krog med namnet PÅ hemvägen från
kyrkogården ; Gervaise stannade utanför på trottoaren och
ropade till sig Goujet, som just ämnade gå sin väg.
Varför ville han inte hålla till godo med ett glas vin? Därför
att han hade bråttom, han måste återvända till verkstaden.
De sågo ett ögonblick på varandra utan att säga ett ord.
»Ni förlåter mig väl för de där pengarna», sade
tvätter-skan slutligen. »Jag var alldeles ifrån mig och i min
ångest tänkte jag på er.»
»Ni gjorde mycket rätt», svarade smeden. »Ni kan
alltid räkna på mig, om en olycka händer er. Men säg
ingenting åt mamma; hon har sitt huvud för sig och jag vill
inte göra henne ledsen.»
Hon betraktade honom fortfarande och när hon såg
honom så vänlig och sorgsen, var hon nära att antaga det
tillbud, han en gång gjort henne, att resa sin väg med
honom. Därefter kom en annan skamlig tanke över henne:
om hon skulle bedja honom om pengar åt husvärden, sak
samma på vilka villkor? Hon darrade och sade med
smekande röst:
»Ni är väl inte ond på mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
