Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han skakade på huvudet och svarade :
»Nej, visst inte, det kan jag aldrig bli. Men, ni förstår,
allt är slut.»
Och han skyndade därifrån med stora steg. Gervaise
stod kvar alldeles bedövad, och hans sista ord ljödo i
hennes öron som en hemsk klämtning. Därefter gick hon
in på krogen och upprepade dovt för sig själv: »Allt är
slut ! Allt är slut !... Men om allt är slut, återstår det
mig ingenting mera här på jorden!» Hon satte sig,
sväljde en tugga ost och bröd och tömde ett glas vin, som stod
framför henne på bordet.
Gästrummet låg i bottenvåningen ; det var en stor sal
med lågt tak och två stora bord. Vinbuteljer, brödstycken
och tre tallrikar med ostbitar stodo bredvid varandra.
Herrskapet åt på stående fot, någon dukning kom inte
i fråga. Längre bort bredvid kaminen, som pustade, höllo
de fyra likbärarna på att avsluta sin frukost.
»Det blir också en dag vår tur», sade herr Madinier.
»De gamla måste lämna plats åt de unga... Men ert hem
kommer ändå att förefalla er bra tomt första tiden.»
»Min bror tänker flytta», sade hastigt fru Lorilleux.
Den där olycksaliga boden ruinerar honom alldeles.»
Coupeau hade blivit bearbetad. Alla uppmanade honom
att överflytta kontraktet på Poissons. Fru Lerat, som
varmt intresserade sig för Lantier och Virginie, allt sedan
hon börjat misstänka att de hade litet klockarkärlek till
varann, skrämde brodern genom att tala om bankrutt och
fängelse. Nu blev plåtslagaren ond och hans sorg
övergick till raseri, tack vare allt vad han redan druckit.
»Hör du!» utropade han och knöt näven under näsan
på hustrun, »jag fordrar att du skall lyda! Åt fanders
med din envishet! Den här gången är det min vilja, som
skall ske och inte din, kom ihåg det !»
»Ja, gå på bara!» sade Lantier. »Med goda ord
kommer man inte ur fläcken. Det hon en gång fått i skallen,
det sitter kvar.»
Båda två ansatte de henne nu allt vad de kunde, men
ordsvallet berövade dem dock ej aptiten. Osten försvann
och vinet flöt i strömmar. Gervaise svarade ingenting, hon
tuggade bara och åt fort, som om hon varit mycket
hungrig. När de tröttnade vid att träta, höjde hon långsamt
på huvudet och sade:
»Nu kan det vara nog! Jag ger boden den och den!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
