Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vill inte ha den längre ! Jag bryr mig inte om den,
säger jag! Allt är slut.»
Man rekvirerade ost och bröd och fortsatte samtalet
lugnt. Poissons övertog kontraktet och förbundo sig till
att lägga ut den summa, Coupeaus voro skyldiga värden.
Boche, som representerade herr Marescöt, samtyckte till
att överflytta kontraktet på polissergeanten. Han erbjöd
till och med Coupeaus ett rum i huset, sex trappor upp i
samma korridor som Lorilleux’. Också den affären
uppgjordes med detsamma. Vad Lantier beträffade, ville han
gärna behålla sin lilla kammare, om det ej generade
Poissons. Polissergeanten bugade sig ; det generade honom
inte alls ; vänner komma alltid överens, till och med när de
äro av olika politiska åsikter. Och Lantier, som äntligen
var på det klara med vad som angick honom, blandade sig
ej vidare i saken, utan bredde sig en duktig smörgås. Nu
var han nöjd. Han kastade sig tillbaka på stolen, åt sin
smörgås med välbehag och sneglade ömsom på Gervaise
och Virginie.
»Kom hit och drick ett glas, Bazouge!» ropade Coupeau.
»Vi ä’ inte högmodiga... var och en arbetar på sitt sätt.»
De fyra likbärarna, som just skulle gå sin. väg,
framträdde för att klinga med herrskapet. De ville visst inte
säga något ont om den gamla frun, men tung var hon,
och nog hade de gjort sig förtjänta av en styrkedryck.
Gubben Bazouge betraktade tvätterskan envist, men sade
ingenting. Gervaise kände sig illa till mods ; hon steg
upp och lämnade karlarna, som fortforo att supa.
Coupeau, full som en kaja, började nicka och skyllde på sin
stora sorg.
När Gervaise kom hem om kvällen, slog hon sig ned
på en stol och där satt hon både länge och väl, alldeles
handfallen. Hon tyckte, att rummen blivit mycket större
och kallare. Visst var det skönt att vara av med gumman,
men det var allt något mer än bara svärmodern, som hon
stoppat ned i hålet på den lilla kyrkogården vid Rue
Mar-cadet. Gumman måste ha tagit med sig en bit av hennes
eget liv, så underligt kändes det. Ja, tvätterskan hade
jordat sin bod, sitt högmod, sin värdighet som matmor och
ännu många andra känslor. Väggarna omkring henne voro
nakna, men ännu tommare var hennes hj ärta. Allt, allt
hade rullat ned i graven ! Hon var så trött, så tillintet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
