Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smickrade henne. Fru Fauconnier gav henne tre francs
om dagen, liksom åt sina första strykerskor, därför att hon
varit sin egen. Det tycktes nu vilja gå så där tämligen
för dem, och Gervaise kunde hoppas att så småningom bli
av med alla sina skulder och åter komma på grön kvist.
Men detta hopp räckte endast så länge glädjeruset över
Coupeaus penningar varade, dessa voro knappt slut, förrän
hon ånyo förlorade modet och menade, att glädjen aldrig
är långvarig här i livet
I synnerhet ledo makarna Coupeau mycket av att se
huru Poissons flyttade in i deras bod. De voro visst icke
avundsjuka, men de fingo ju aldrig höra talas om annat
än huru präktigt deras efterträdare hade det. Boches och
i synnerhet Lorilleux’s voro outtröttliga i sina skildringar
över hur bekvämt och gentilt Virginie inredde det. Att
döma efter deras beskrivningar fanns i hela Paris ingen
vackrare butik. De ordade också vitt och brett om det
snuskiga tillstånd, vari hon tagit emot den ; endast
skurning och kringtvättning hade kostat trettio francs. Efter
lång tvekan hade Virginie beslutat sig för att öppna en
finare specerihandel med konfektyrer, choklad, kaffe och
te. Lantier hade rått henne därtill, emedan man alltid
förtjänar stora summor på läckerheter. Boden målades i
svart med fina gula ränder, två riktigt nobla färger. Tre
snickare arbetade i åtta dagar på inredningen. Det var
minsann inte litet göra på alla dessa hyllor, lådor och
glasskåp! På disken gjordes en särskild inrättning för
glasburkarna, alldeles som hos sockerbagarna. Det lilla
arvet, som Poisson så länge hållit på, kanthöggs ganska
grundligt. Men Virginie triumferade och Lorilleux’s och
portvaktens förskonade inte Gervaise för en enda spik.
Det var så roligt att se huru uttrycket i hennes ansikte
förändrades. Man må nu vara aldrig så litet avundsjuk,
så kokar det ändå i en, när någon tar på sig ens skodon
för att krossa en under klacken.
I allt detta spelade också Lantier sin roll. I hela
kvarteret påstods det, att hattmakaren övergivit Gervaise och
alla tyckte att det var rätt och tillbörligt. Äran av
brytningen tillskrevs uteslutande Lantier, som fruntimren
alltjämt svärmade för Man kände till historien från början
till slut: tvätterskan hade varit så efterhängsen, att han
måst piska upp henne för att bli av med henne. Ingen
människa sade naturligtvis verkliga förhållandet. De, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
