Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade kunnat göra det, ansågo sanningen allt för enkel och
föga intressant för att utbasuneras. Lantier hade verkligen,
om man så vill, lämnat Gervaise, ty han hade henne ej
längre till sitt förfogande natt och dag ; men när hågen
kom på honom, marscherade han obesvärat uppför hennes
sex trappor, ty mamsell Remanjou hade flera gånger sett
honom komma från Coupeaus på de mest olämpliga tider.
Deras förhållande fortfor också i själva verket, ehuru
ingendera fann någon glädj e däri ; nu var det vanan, ett
slags fruktan för bråk, som fjättrade dem vid varandra,
ingenting annat. Vad som ännu mera trasslade in saken
var att man i kvarteret började glunka både ett och annat
om Lantier och Virginie. Man hade dock för bråttom
den gången. Hattmakaren slog visserligen för
sömmerskan, men det var oundvikligt, efter som hon intog
Ger-vaises plats i huset. Lorilleux’s utbredde sig emellertid
allt vad de kunde inför Gervaise om hans kärlek till fru
Poisson, endast för att uppväcka hennes svartsjuka. Boche’s
påstodo, att de aldrig sett ett vackrare par. Det löjligaste
av allt var, att Rue de la Goutte d’Or ej såg det ringaste
ont i den nya förbindelsen. Man visade sig tvärtom lika
mild mot Virginie som man förut varit sträng mot
Gervaise. Måhända härledde sig överseendet därifrån att
mannen var polissergeant.
Gervaise var lyckligtvis ej svartsjuk. Hon var
fullkomligt likgiltig för Lantiers snedsprång, ty hennes hjärta
hade nu ingen del i deras förhållande. Utan att någonsin
ha gjort några efterforskningar hade hon fått veta en
mängd ruskiga historier om hattmakaren ; hon visste, att
han var i stånd att inlåta sig med vilken gatstrykerska
som helst. Men det kvittade henne alldeles lika, och hon
var icke ovänligare mot honom för det. Hon orkade ej
bli ond på honom och tänkte ej på någon brytning. Men
om hon var likgiltig, när det gällde andra, var hon det
ej, när det var fråga om Virginie. Lorilleux’s och Boche’s
hade hittat på alltsammans för att reta henne och de hade
ganska riktigt funnit hennes enda sårbara punkt ! När
fru Lorilleux eller någon annan ragata berättade, att
Poissons horn nu voro så stora, att han ej kunde komma
igenom Porte-Saint-Denis, bleknade hon och bet sig i
läpparna för att ej visa hur ond hon var; det nöje unnade
hon ej sina fiender. Men hattmakaren fick säkert uppbära
alltsammans; ty mamsell Remanjou hade en eftermiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
