Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på samma sätt som man insuper doften från en
blombukett. Med ett ord, han var så rörd att han såg allt i
himmelsblått. I synnerhet tyckte han om psalmen, som
sjöngs, när barnen lågo kring altaret; den var så vacker,
att det gick kalla kårar över ryggen på honom. För resten
var han ej den enda, som grät ; runt omkring voro
näsdukarna i rörelse. Kort och gott, det var en skön dag, den
skönaste i hans liv. Men när de lämnade kyrkan och han
gick för att dricka ett glas med Lorilleux, som var torrögd
hela tiden och som drev med honom för hans blödighet,
blev han ond och påstod att prästrockarna brände örter och
annat sattyg för att narra folk att lipa. Men han blygdes
inte för att hans ögon runnit över, ty det bevisade bara,
att han ej hade en sten i bröstet. Och så bjöd han på ännu
ett glas.
På kvällen var det ganska trevligt hos Poissons. Ingen
enda fnurra på tråden under hela måltiden. Det går så
till här i världen ; under motgångens dagar får man ofta
visa sig vänlig mot människor, dem man egentligen
avskyr. Lantier hade Gervaise till vänster och Virginie till
höger och visade sig lika älskvärd mot båda. Han liknade
en tupp, som slösar med ömhetsbetygelser för att
upprätthålla freden bland hönorna. Mitt emot satt Poisson, som
vanligt försjunken i tankar. I själva verket tänkte dock
polissergeanten på ingenting, men under de långa
patrulle-ringarna på trottoaren hade han småningom fått den vanan
att se drömmande ut. Festens drottningar voro de båda
flickorna, Nana och Pauline, som fortfarande voro klädda
i sina vita klänningar. De höllo sig mycket raka för att
ej spilla på sig och vid varje tugga fingo de förmaningar
att vara försiktiga. Nana tröttnade dock till slut vid käxet
och hällde över sig hela sitt vinglas. Nu blev det en
allmän uppståndelse, flickan måste genast klä av sig och
fläcken tvättades ur med detsamma.
Vid desserten började man på allvar tala om barnens
framtid. Fru Boche hade redan gjort sitt val. Pauline skulle
lära sig brodera i guld och silver; en skicklig guldbrodös
förtjänar ända till fem, sex francs om dagen. Gervaise
visste ännu inte vad hon skulle göra med Nana, ty flickan
visade ej anlag för något. Hon ville bara löpa kring
gatorna; så snart det gällde arbete, var hon alldeles oduglig.
»Om jag vore i ert ställe skulle jag låta henne bli
fleu-rist», sade fru Lerat. »Det är ett snyggt och trevligt yrke.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
